Hand-arm vibration syndrome; Consequences for hand function and quality of life

Abstract: Popular Abstract in Swedish Vibrationsskador i händerna utgör idag ett stort yrkesmedicinskt problem. Långvarig exponering av handhållna vibrerande verktyg kan leda till ett hand-arm vibrationssyndrom (HAVS) som är en kronisk åkomma. Vibrationsskadan kan vara irreversibel och är progressiv om vibrationsexponeringen fortsätter. Många arbetare utsätts dagligen för hand-arm vibrationer. Elva procent av alla förvärvsarbetande män uppger att de 50 % av arbetstiden eller mer arbetar med vibrerande maskiner. För kvinnor är siffran en procent. I Sverige är ca 400 000 arbetare exponerade för vibrationer dagligen. Syftet med den första delstudien var att karakterisera konsekvenserna av vibrationsskada på handfunktionen hos en grupp vibrationsexponerade arbetare. Utgångspunkten var att dels genomföra en noggrann intervju med avseende på subjektiva handsymptom och ADL-förmåga, dels utnyttja ett batteri av 15 objektiva test för sensibilitet, precision, koordination, greppfunktion och greppstyrka. I studien ingick 20 konsekutiva manliga arbetare med vibrationsrelaterade handbesvär som remitterats till Handkirurgiska kliniken. Resultaten jämfördes med existerande normaldata. Majoriteten av patienterna besvärades av köldkänslighet, domningar och smärta. De upplevde bl.a svårigheter att hantera verktyg och att skriva för hand. De objektiva test som visade störst patologiskt utfall var känseltest som uppfattning av tryck/beröring, taktil gnosis samt finmotorik. De 20 vibrationsskadade patienterna visade tecken på avsevärd handfunktionsnedsättning. Den andra delstudien syftade till att studera om utfallet i tio väldefinierade objektiva test av handfunktion samt förekomsten av fyra handsymptom hade god överensstämmelse med Stockholm Workshop Scales (SWS). SWS är en klassifikation för gradering av vibrationssymptom vid diagnostisering av HAVS. Klassifikationen baseras framförallt på subjektiva data. I studien ingick 111 vibrationsexponerade arbetare. Resultatet visade att köldkänslighet och smärta hade hög överensstämmelse med SWS och aspekter av handfunktion som uppfattning av vibrationssinnet, uppfattning av tryck/beröring och finmotorik hade medelgod överensstämmelse med SWS. Några objektiva test av handfunktion som Tactilometry, Semmes-Weinstein monofilaments, och Purdue pegboard test samt två hand symptom, köldkänslighet och smärta kan tillsammans med SWS ge ökad information vid diagnostisering av HAVS. Den tredje delstudien syftade till att analysera om hand-arm vibrationsexponering påverkar förmågan att klara av vardagliga aktiviteter (Activities of Daily Living – ADL) hos en grupp vibrationsexponerade män och på vilket sätt. I undersökningen ingick 105 vibrationsexponerade män (samma som i studie II). Ett standardiserat ADL frågeformulär, Evaluation of Daily Activity Questionnaire (EDAQ) med 102 vardagliga aktiviteter samt 22 extra diagnosspecifika frågor ifylldes. Fyrtio-fyra arbetare (42 %) uppgav en eller flera svårigheter att klara vardagliga aktiviteter. Data visade på ett starkt samband mellan smärta, nedsatt greppstyrka och svårigheter att klara av vardagliga aktiviteter. Genom en Rasch analys framgick att arbete/vistelse ute i kyla, arbete med vibrerande verktyg, skriva för hand, plocka upp små föremål, öppna lock, lyfta och bära är exempel på aktiviteter som upplevdes svårast att klara av. Den nya kunskapen kan användas för patientundervisning i form av ergonomiska råd, förändrad arbetsteknik, anpassning av miljön, tekniska hjälpmedel och behandling av symptom som exempelvis köldkänslighet. Syftet med den fjärde delstudien var att undersöka om personer med HAVS upplever en försämrad livskvalitet i jämförelse med personer utan vibrationsskada. I undersökningen ingick 106 vibrationsexponerade män (samma som i studie II, III). I undersökningen ingick Göteborg Quality of Life frågeformulär, som innehåller frågor om välbefinnande och symptom av ohälsa, EDAQ, tio test av handfunktion och fyra frågor om handsymptom. Resultatet visade att arbetare med vibrationssymptom upplevde sämre livskvalitet i form av ett lägre välbefinnande, fler symptom på ohälsa och fler ADL svårigheter än arbetare utan vibrationssymptom. Det fanns ett starkt samband mellan hälsa och arbete å ena sidan och smärta, antal ADL problem, och ohälsa å andra sidan. Genom att inkludera livskvalitet i vibrationsutredningar kan en fördjupad kunskap om skadans konsekvenser på den vibrationsskadades liv i sin helhet uppfattas. Delstudie fem var en behandlingsstudie inriktad på köldkänslighet. Köldkänslighet kan beskrivas som smärta och obehag i händerna vid normal exponering av kyla. I svåra fall kan det innebära att personen inte kan fortsätta med sitt arbete eller utöva fritidsaktiviteter som ridning, jakt och fiske. Syftet med studien var att utvärdera en modell för behandling av köldkänslighet som finns beskriven av Brown et al (1986). Behandlingen är baserad på klassisk ”Pavlovian conditioning” – en form av beteendeterapi. I studien ingick nio patienter med vibrationsskada och 18 patienter med traumatisk handskada. Avsikten med behandlingen var att åstadkomma en positiv betingning då händerna förs ner i varmt vatten (43°) under 10 minuter samtidigt som personen befinner sig i ett kallt rum (0°). Behandlingen repeteras tre ggr per tillfälle, tre ggr per vecka under sex veckor (sammanlagt 18 behandlingar). Utvärderingen bestod av frågeformulär och frågor angående upplevd köldkänslighet i vardagliga situationer och mätning av fingertemperatur efter köldprovokation, före och efter behandling, efter 6 och 12 månader. Resultatet visade att patienterna i vibrationsgruppen subjektivt upplevde oförändrade symptom efter behandlingen till skillnad från traumagruppen som upplevde en subjektiv förbättring av sin köldkänslighet som kvarstod i minst 12 månader. För de vibrationsskadade noterades dock en temperaturökning i huden efter avslutad behandlingen vilket inte kvarstod efter 6 månader till skillnad från oförändrad temperaturökning i traumagruppen. Köldbehandling för patienter med traumatisk skada bör prövas fortsättningsvis, möjligen i en ny form av hembehandling. Det kan konstateras att det fortfarande inte finns några effektiva behandlingsmetoder för köldkänslighet hos personer med vibrationsskada utan fortsatta ansträngningar bör göras för att förhindra att dessa symptom någonsin behöver uppkomma. Ökad insikt om vibrationsskadans negativa konsekvenser och förebyggande profylaktiska åtgärder är i detta sammanhang av stor vikt. Sammanfattningsvis visar denna avhandling att personer med vibrationssymptom i händerna kan få försämrad handfunktion och livskvalitet i form av lägre välbefinnande, fler symptom på ohälsa och fler ADL svårigheter, än personer utan vibrationssymptom. Erfarenheterna i dessa studier kan bilda underlag för förslag till preventiva åtgärder och behandlingsinsatser i syfte att minska konsekvenserna av vibrationsskador i händerna. Fortsatt forskning bör fokusera på tidig upptäckt, prevention, hälso- och patient information och intervention.