The parents school? Narrative research about parental involvement

Abstract: Popular Abstract in Swedish Föräldrars involvering i skolan har under de senaste decennierna betonats allt mer i skoldebatten. Länge betraktades skolutbildning som enbart ett samhälleligt ansvar, vilket ofta medförde ett markerat avståndstagande från familjen och föräldrarna. Likt andra samhälleliga servicefunktioner har emellertid också skolan i sitt förhållande till sina användare undergått en förändring, där ”brukarna” har erhållit ett ökat inflytande i olika beslutsprocesser som tidigare ansågs åligga ”experter”. Föräldrar kan numera i mycket större utsträckning än tidigare påverka sitt barns utbildning bl.a. genom att välja skola, något som får både pedagogiska och sociala konsekvenser. Förhållandet till våra barn är en snårig terräng, där den vuxne ofta orienterar sig med hjälp av sina egna tidigare erfarenheter av relationer mellan barn och vuxna, och berättelser framhålls i denna studie som en särskilt lämplig utgångspunkt för förståelsen av människans sätt att organisera händelser och upplevelser i sin omvärld. I sina berättelser konstruerar och rekonstruerar berättaren både personliga och kollektiva, kulturella aspekter av sin omvärld. Med utgångspunkt i en skola som startats av föräldrar, analyseras berättelser som berör upplevelser knutna till föräldrarinvolvering som lett fram till en föräldrarstyrd skola. Medan viss narrativ forskning (Sarbin 1986, McAdams 1997) hävdar att berättande skildringar är byggstenar för vår identitet och vårt främsta medel för självkonstitution, så hävdar andra (Craib 2000) att berättelser aldrig kan göra det mänskliga psykets processer rättvisa; berättelser är bara ”cover stories” och ytliga beskrivningar av något mycket djupare och mer komplext än vad våra narrativa utsagor om verkligheten ger uttryck för. Mellan dessa ytterligheter växer forskning fram (Hollway & Jefferson 2002), som strävar efter att tolka narrativa utsagor om upplevelser med utgångpunkt i den psykoanalytiska traditionen och dess antagande om ett förhållande mellan ett medvetet och ett omedvetet, på samma gång som samhälleliga förhållanden betonas och klarläggs. Den psykobiografiska traditionen (Bärmark& Nilsson 1986) erbjuder arbetsformer för ett utvecklande av dessa tankegångar, där en berättelse antas formulera konstruktioner av både det indivuella, personliga och det kulturella, kollektiva. Man utgår från ett samband mellan människans medvetna och omedvetna utan att bortse från sociala och samhällelliga förhållanden. Bärmark och Nilssons (1986) arbetssätt med utgångspunkt i kritisk hermeneutik och Ricoers (1970) ”appropriations” tradition har influerat mitt eget tänkande. Studien speglar dels ett intresse för föräldrarinvolvering som samhällsfenomen, vilket kommer att beskrivas med utgångspunkt i föräldrarinvolveringens roll, så som den skildras i den form av berättelser som förekommer i samband med allmänna debatter, konferenser, regeringpropositioner och utbildningspolitiska disussioner. Studien relaterar både till svenska och engelska förändringar från 1980-talet och framåt, och jämför därmed två olika regeringars sätt att uttrycka sig vad gäller förhållandet mellan hem och skola. Avsikten med studien är emellertid samtidigt att bidra till förståelsen av det unika och det indivuella i det ”autobiografiska” bidraget i samhällelligt och kollektivt hållna berättelser om föräldrars involvering i skolan. I grundarens berättelser om principer och allmänna målsättningar för skolan beskrivs den föräldrarstyrda skolan som ett led i samhällsutvecklingen mot decentralisering och utökat brukarinflytande. Dessa berättelser är ofta formulerade och publicerade tillsammans med andra, och förefaller vara något som gruppen bakom skolan har enats om. Under studiens gång framstår dessa referenser till decentralisering och föräldrarinvolvering emellertid alltmer som ett ramverk byggt från ” tillgängliga kulturella narrativ” (Dallos 2000) och beskrivningar som ” ligger i tiden”. Referenserna känns ibland t o m som ett tomt skal, som inte nödvändigtvis återspeglar känslomässiga och personliga aspekter av involveringen; åtminstone inte som de beskrivs av grundaren i mer autobiografiska sammanhang. Kontrasten mellan berättelserna analyseras med utgångspunkt i Gergens (1998) fokus på berättelsers mål eller slutpunkt (valued endpoint). Det mål och den slutpunkt som händelserna och aktörerna förefaller sträva mot i berättelserna speglar ett val som berättaren gör med avseende på vad som ska hända och med vem. Händelser och personer väljs m a o ut, respektive sållas bort, och det utvalda tar oss mot något som berättaren prioriterat framför annat. Medan grundarens berättelser om skolans mål och principer tar oss mot brukarinflytande och lokal förankring, så leder hans mer personliga berättelser åt ett till synes annat håll. I sin bok ”Utan mål” (No destination) beskriver grundaren (P.F 2000) sin målsättning i termer av frihet från åtaganden och förbindelser. I de kollektivt hållna berättelserna framställs föräldrar i enbart positiva termer; som ”den som bättre än någon lärare eller utbildningsplanerare vet vad barnet behöver”. I grundarens personliga, autobiogafiska skildringar framkommer en helt annan bild av föräldern. Hans egna barndomsupplevelser av föräldrarinvolvering leder hans personliga berättelser fram till en slutpunkt där han förmår frigöra sig från inte bara ideologier, förpliktelser och platser, utan också från personer som han stått i emotionellt förhållande till. Frihet och kontroll över självet i de autobiografiska berättelserna kontrasteras således mot det behov av tillhörighet som understryks så kraftigt i berättelserna som rör skolans syfte, principer och målsättningar. Detta leder studien in på ett psykodynamiskt tänkande om den roll som egna barndomsupplevelser spelar i den vuxnes liv, och om hur både medvetna och omedvetna behov och avsikter ligger bakom vårt engagemang i omvärlden. Med utgångspunkt i detta enskilda exempel, diskuteras således föräldrars sätt att ”investera” i sina barn utbildning, med referens till olika medvetna och omedvetna motiv och drivkrafter. Utöver en social, pedagogisk, alternativt frihets-relaterande funktion, så framhålls en ”reparativ” funktion som särskilt central att beakta i samband med den typ av föräldrarinvolvering som tar sig uttryck i skolor grundade och styrda av föräldrar. Denna reparativa funktion relateras till Alice Millers (1980) tankar om hur principer för barnuppfostran oftast i grunden speglar den vuxnes egna otillfredställda behov. I studien diskuteras också de sociala och pedagogiska konsekvenserna av ett skolsystem som präglas av ett utökat ”lokalt” inflytande. Behovet av utvidgad kunskap om individers biografiska bidrag till samhällelliga reformer betonas. Studien vill visa hur komplex involveringen i barnuppfostran kan vara.