General Practitioners' Conceptions of Depressive Disorders: Associations with regional sales of antideprssive drugs

Abstract: Popular Abstract in Swedish Denna avhandling utgår från den betydande variationen i försäljning av antidepressiva läkemedel mellan olika geografiska områden. Allmänläkare förskriver cirka två tredjedelar av dessa läkemedel. Syftet med forskningsprojektet var dels att kartlägga allmänläkares uppfattningar om depression och faktorer som kan ha betydelse för deras sätt att behandla patienter med depressiva problem, dels att undersöka hur förekomsten av sådana uppfattningar och faktorer relaterade till den lokala försäljningsnivån av antidepressiva läkemedel. Två datainsamlingar företogs. Den första utgjordes av intervjuer med 17 allmänläkare. Den användes för två artiklar av vilka den första rapporterade om allmänläkarnas uppfattningar om depression och depressionsbehandling och den andra om läkarnas uppfattningar om arbetet med deprimerade patienter samt om faktorer som bidragit till att forma deras arbetssätt med deprimerade patienter. Den andra datainsamlingen gjordes med en enkät till 535 läkare i kommuner med hög, genomsnittlig respektive låg försäljning av antidepressiva läkemedel. Enkäten bestod dels av frågor utgående från de uppfattningar som framkommit ur intervjuerna, dels av frågor från ett tidigare använt och validerat frågeformulär, the Depression Attitude Questionnaire. Ur intervjuerna framkom att alla informanterna ansåg att egentlig depression skall behandlas med antidepressiva läkemedel medan uppfattningarna om behandling av mindre allvarlig depression varierade. Några av dem avslöjade svårigheter att dra en skiljelinje mellan förstämningsreaktioner på svåra händelser och sjuklig depression. Flera läkare rapporterade att många patienter hyser ovilja mot antidepressiva läkemedel. En del av läkarna var positiva till psykoterapeutisk behandling av måttlig depression medan andra var skeptiska. Några kände oro vid arbetet med deprimerade patienter medan flertalet ansåg det vara intressant och givande. De intervjuade läkarna betonade betydelsen av egna erfarenheter från arbetsliv och privatliv för att utforma arbetssättet med dessa patienter. Vidare framkom tydligt läkemedelsindustrins stora betydelse för kunskapsinhämtning och uppfattningar om depressionsbehandling. En del informanter fick stöd av sina allmänläkarkollegor eller socialarbetare vid svåra patientärenden medan i stort sett alla var besvikna på stödet från psykiatrin. Enkätstudien bekräftade allmänläkarnas positiva inställning till att arbeta med deprimerade patienter och den betydelse de fäster vid personliga erfarenheter. De allra flesta respondenter ansåg att personlig erfarenhet har en mycket stor betydelse för sättet att arbeta och för beslut om behandling. En klar majoritet betraktade antidepressiva läkemedel som en effektiv behandling mot depression samt mot paniksyndrom, tvångstillstånd och social fobi. Flertalet menade att de inte fick den hjälp de behövde av psykiatrin. Läkemedelsindustrins betydelse belystes av att allmänläkarna besökte fler industriarrangerade utbildningar än kommersiellt fristående utbildningar. De flesta gav industrins kurser högt betyg. Signifikanta samband kunde konstateras mellan den lokala försäljningsnivån av antidepressiva läkemedel och ett antal enkätfrågor. Höga försäljningsnivåer var relaterade till uppfattningar om hög effektivitet hos antidepressiva läkemedel, litet behov av psykoterapi, stor betoning på individuella erfarenheter, positiv inställning till arbetet med deprimerade patienter samt till högt deltagande i läkemedelsindustrins arrangemang. Slutsatser: Allmänläkare betonar individuell erfarenhet som bas för sin professionella kompetens. De demonstrerar därmed ett företräde för förtrogenhetskunskap i jämförelse med vetenskaplig kunskap. Även om förtrogenhetskunskap är en nödvändig del av allmänläkarens kompetens kan en låg prioritering av evidensbaserad kunskap göra allmänläkaren mindre benägen att använda tillgängliga terapeutiska metoder på ett optimalt sätt och göra honom/henne mindre kritisk inför kommersiell marknadsföring. Enkätresultaten talar för att den geografiska variationen av försäljningen av antidepressiva läkemedel delvis är beroende av allmänläkarnas uppfattningar och attityder gentemot depression. Läkemedelsindustrin spelar en betydelsefull roll i uppbyggandet av allmänläkarnas förmåga att behandla deprimerade patienter. Det behövs fler kommersiellt fristående utbildningsprogram både för att skapa en bättre balans i läkarnas vidareutbildning och för att stimulera till en bredare ansats i depressionsbehandlingen.