PhD

Abstract: Popular Abstract in Swedish HIV är en av de dödligaste farsoterna i världen och 30-40 miljoner människor beräknas ha dött AIDS. Genom att konstant förändra sig ligger viruset hela tiden ett steg före immunförsvaret, och immunförsvaret klarar därför inte av att bekämpa infektionen. HIV skiljer sig också från andra virus genom att det drabbar och långsamt utplånar immunförsvaret. Det gör att HIV kan finnas i kroppen under lång tid innan den smittade insjuknar i AIDS – i många fall över tio år. Det finns två olika typer av HIV – typ 1 och 2. HIV-1 finns i hela världen, medan den mildare HIV-2 framför allt finns i Västafrika. HIV-2 förökar sig långsammare än HIV-1, vilket leder till AIDS-utveckling i endast 25-30% av fallen (99-100 % för HIV-1). Genom att undersöka hur HIV-1 har förändrat sig över tid i Guinea-Bissau och Västafrika har vi kunnat studera när viruset kom in i Guinea-Bissau och hur det sedan spred sig inom landet. Vi fann att HIV-1 introducerades i Guinea-Bissau vid minst sex olika tillfällen under slutet av 1970- och början av 1980-talet. Dessa introduktioner sammanföll med en tid av oroligheter i Guinea-Bissau, kort efter det 11 år långa självständighetskriget mot Portugal (1963-1974). Migrationsanalys visade att HIV-1 introducerades i huvudstaden Bissau, och sedan spreds därifrån ut till mindre landsortsbyar. Vi har också upptäckt att Västafrikanska patienter som är infekterade med HIV-1 och HIV-2 samtidigt (dubbelinfekterade) har en i genomsnitt 1,5 gånger så lång överlevnad och sjukdomsfri tid jämfört med patienter som enbart är infekterade med HIV-1 (enkelinfekterade). Genom detaljerade studier av immunförsvaret och virusets förmåga att förändra sig och bilda nya varianter har vi kunnat ringa in olika delar i sjukdomsförloppet som särskiljer enkel- och dubbelinfekterade patienter. Flera av våra resultat pekar på att viruset hämmas redan tidigt i infektionsförloppet, vilket leder till att immunförsvaret sedan bättre kan kontrollera sjukdomsutvecklingen. Vi fann också att de patienter som blev infekterade av HIV-2 innan de blev infekterade av HIV-1 var de patienter som klarade sig allra bäst. Detta tyder på att HIV-2 på något sätt förbereder immunförsvaret för en kommande HIV-1-infektion. Vi försöker nu hitta de exakta mekanismer som leder till en bättre sjukdomsprognos för dubbelinfekterade patienter, något som direkt skulle kunna användas i utveckling av nya behandlingsmetoder eller framtida vaccin. Slutligen så har vi också studerat skillnader i receptoranvändning för HIV-1 i enkel- respektive dubbelinfekterade patienter. HIV använder olika cellreceptorer för att sig in i celler och föröka sig. Tidigare studier har visat att virus som kan använda sig av kemokinreceptorn CXCR4, så kallade X4 virus, ofta uppkommer sent i sjukdomsförloppet. Uppkomst av X4 virus har kopplats ihop med en snabbare utveckling av AIDS. När vi undersökte skillnader mellan enkel- och dubbelinfekterade patienter sent i sjukdom, fann vi att HIV-1 från dubbelinfekterade patienter var mycket mindre benägna att använda CXCR4 (endast 35% av patienterna hade X4 virus) jämfört med enkelinfekterade patienter (79%). De underliggande mekanismerna för denna skillnad kan ha stor betydelse av flera anledningar, inte minst med bakgrund av de nyligen introducerade HIV-behandlingsmetoder som har visat sig vara effektiva mot de virusvarianter som oftast finns tidigt i sjukdomsförloppet. Dock är de verkningslösa mot X4 varianter.