Household food waste management – Evaluations of current status and potential improvements using life-cycle assessment methodology

Abstract: Popular Abstract in Swedish Svenska lägenhetshushåll genererar i snitt 2.8-3.4 kg matavfall per vecka. Allt fler svenska kommuner har under senare år valt att införa separat insamling och biologisk behandling av matavfall. Den främsta anledningen till detta var det miljömål som syftade till att 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger och storkök enligt riksdagens miljömål skulle behandlas biologiskt år 2010. Statistiken visar att målet inte nåddes. I detta arbete studerades införande av separat matavfallsinsamling bland flerfamiljshushåll i fem bostadsområden i södra Sverige. Resultaten visar att trots att hushållen tilldelats information både om miljöfördelarna kopplade till utsortering av matavfall och hur detta ska göras rent praktiskt (inklusive det material som krävs för att påbörja utsorteringen) är utsorteringsgraden ofta låg; mellan 22-27% och 44-48% i de hyreslägenheter respektive bostadsrätter som ingick i försöken. Muntlig information genom dörrknacknings-kampanjer ger enligt resultaten inga större ökningar i utsorteringsgraden. En anledning till bristande intresse för att delta i matavfallsutsortering är enligt studien platsbrist i köket. Det kan därför vara viktigt att tänka igenom hela utsorteringskedjan från hushållens perspektiv och inkludera även fastighetsförvaltare, kökstillverkare och inredningsarkitekter för att bereda plats för matavfallsutsortering som en naturlig del av köksutrustningen. Miljöfördelarna med matavfallsutsortering kan vara stora. Detta kan studeras genom användning av livscykelmetodik, där all miljöbelastning förknippad med insamling, transporter och behandling av avfallet jämförs med de miljöfördelar som kan uppstå när de produkter som uppstår vid behandlingen, t.ex. kompost, el, värme, fordonsbränsle och biogödsel ersätter andra energibärare eller konventionellt producerad handelsgödsel. Om matavfallet behandlas anaerobt och den producerade biogasen används som fordonsbränsle ger detta en nettominskning av emissioner av både växthusgaser och ämnen som leder till försurning och bildande av marknära ozon. Om avfallet däremot behandlas genom kompostering är miljöfördelarna betydligt mindre. Miljöfördelarna kopplade till biogasproduktion från matavfall är starkt kopplade till vilken typ av energi som ersätts genom användning av den biogas som produceras. Om producerad biogas används som ersättning för fossila drivmedel är minskningen av växthusgaser mer än tre gånger så stor som om biogasen används för produktion av svensk genomsnittsel och värme. Även användningen av biogödsel som ersättning för handelsgödsel på åkermark ger miljöfördelar. Dessa kan dock motverkas av de emissioner av metan, lustgas, ammonium och nitrat som enligt tidigare studier kan uppstå vid spridningen. Tidigare studier visar samtidigt även att sådana emissioner kan minimeras genom förändrade jordbruksrutiner. Det är dock inte givet att det system där matavfall sorteras ut av hushållen i mindre papperspåsar som sedan slängs i avfallskärl är det mest effektiva sättet att genomföra insamlingen på. En stor del av innehållet går idag förlorat i den fysiska förbehandling som krävs för att materialet ska kunna behandlas i en våt rötningsprocess. Förlusterna kan motsvara 30 % av den potentiella biogasproduktionen och kväveinnehållet i matavfallet och innebär att mängden matavfall som verkligen behandlas biologiskt är mindre än vad som anges genom den nationella statistiken, som bygger på insamlingsdata. Förlusterna varierar dock stort mellan olika typer av tekniker för fysisk förbehandling och mellan olika anläggningar. För att ytterligare öka de potentiella miljöfördelarna kopplade till matavfallsutsortering och biogasproduktion av detta avfall krävs effektivare insamlingssystem som ger en högre utsorteringsgrad, effektivare förbehandling, ökad styrning mot använding av biogas som fordonsbränsle och ökade insatser för att minimera negativ miljöpåverkan vid användning av biogödsel på åkermark. Detta skapar ett behov av ökat samarbete mellan olika aktörer inom hela insamlings-, behandlings- och slutanvändarkedjan.