Circulating biomarkers in patients with abdominal aortic aneurysm

Abstract: Popular Abstract in Swedish Systemiska biomarkörer hos patienter med aortaaneurysm. Kroppspulsådern eller aorta är huvudstammen som för syrerikt blod från hjärtat till perifera delar av kroppen. Kroppspulsåderbråck (aneurysm) i buken kännetecknas av försvagning i kärlväggen som i sin tur leder till vidgning av kroppspulsådern. Aneurysm är fyra gånger vanligare hos män än hos kvinnor över 65 års ålder (4:1) och förekommer hos 3-6% av befolkningen i denna ålder. Riskfaktorer för utveckling av aneurysm är ärftlig benägenhet, högt blodtryck, rökning, hjärtsjukdom och vissa lungsjukdomar. Förändringar i kärlväggens bindväv och det höga blodflödet som finns i aorta kan orsaka kärlvidgning och aneurysmutveckling. Aortaaneurysm i buken kan växa med tiden, men orsaken till denna tillväxt är okänd. Vid tillväxt ökar risken för att aneurysmet brister. Bristningen orsakar en livshotande blödning i buken, vilken omedelbart leder till döden för minst 50 % av de drabbade om de inte kommer till vård. Aortaaneurysm kan avbildas med hjälp av ultraljud och datortomografi. Om man skulle kunna hitta bra metoder för att i blodprov påvisa substanser som markerar aneurysmtillväxt ledande till ökad risk för bristning, skulle enbart de patienter som löper störst risk kunna erbjudas operation. Forskning pågår för att hitta en medicinsk behandling att erbjuda patienterna för att undvika tillväxt och ruptur. I denna avhandling studerades hur markörer för inflammation (cytokiner) är relaterade till förekomst och tillväxt av aortaaneurysm. Nivåerna av flera markörer visade sig vara klart förhöjda hos aneurysmpatienter jämfört med hos en kontrollgrupp. Vi studerade även om blodfettsänkande behandling med så kallade statiner påverkade dessa markörer hos patienter med aortaaneurysm. Statinbehandlade aneurysmpatienter visade sig ha högre nivåer av APC-PCI komplexet och lägre nivåer av homocystein, ämnen av betydelse för blodkoagulation respektive inflammation. Däremot fanns det ingen relation mellan olika markörer i blodet (MMPs, TIMP-1, serpine-1 t-Pa-serpine-1, APC-PCI komplexet) och aneurysmtillväxt. Endothelin-1 (ET-1) är en signalsubstans som ger en stark kärlsammandragning. Nivån av cirkulerande endotelin är förhöjd hos patienter med aortaaneurysm. Vi fann dessutom att högre nivåer av ET-1 och större aneurysmdiameter innebär mer uttalad tillväxt av aneurysmet under uppföljning. Vi studerade även ovanstående markörer och deras förhållande till pulsåderbråckets tillväxt under flera års uppföljning. Inga av ovanstående markörer visade sig erbjuda möjligheten att prediktera tillväxt eller bristning av aneurysmet. Ingen av de markörer vi studerade kan därför ersätta ultraljudsuppföljning av patienter med mindre kroppspulsåderbråck. Sammanfattningsvis kunde i vår studie inte tillväxt av ett aneurysm predikteras genom analys av någon systemisk markör. Fynden i vår studie kan dock i framtiden bli värdefulla för att följa medikamentell behandling syftande till tillväxtreduktion av aortaaneurysm. Ett flertal olika mekanismer bidrar sannolikt till att aneurysm expanderar storleksmässigt.