The Complexity of Geriatric Rehabilitation. A One-Year Follow-Up of Client, Caregiver, and Administration Perceptions

Abstract: Popular Abstract in Swedish Avhandlingens övergripande syfte var att under ett ettårigt nationellt projekt för utveckling av geriatrisk rehabilitering, Rehab Äldre 300, redogöra för förändringar av kvaliteten inom geriatrisk rehabilitering samt att beskriva denna utifrån administrativ-, personal- och vårdtagar-nivå. Vidare var syftet att under utvärderingsperioden beskriva förändringar av vårdtagarnas upplevda symptom, ADL-beroende, subjektivt välbefinnande samt att generera kunskap för vidare kvalitetsutveckling av geriatrisk rehabilitering. Använda undersökningsinstrument var specifikt utvecklade frågeformulär, ADL-trappan och Göteborgs livskvalitets instrument. Resultatet visade att förändringar skett avseende utveckling av organisation och samarbete på administrativ nivå. Vid uppföljningen hade andelen högre tjänstemän som uppgav att samarbetet fungerade väl mellan olika myndigheter ökat. Jämfört med baslinjen minskade vid uppföljningen andelen vårdtagarnära personal som ansåg att samarbetet mellan landsting och kommuner hade förändrats till det bättre under det sista året. Avseende kompetensutveckling bland vårdtagarnära personal så ökade andelen personal som ansåg att de kunde använda och utveckla sin kunskap och kompetens i rehabilitering mellan mättillfällena, speciellt bland ej högskoleutbildad personal. I denna grupp ökade också andelen som ansåg sig kunna använda sina rehabiliteringskunskaper på ett adekvat sätt i arbetet. Vid båda undersökningstillfällena ansåg den administrativa personalen att kvaliteten på rehabiliteringen var god. Majoriteten av vårdtagarna var nöjda med kvaliteten, men vid uppföljningen var vårdtagare i särskilt boende mindre nöjda än vårdtagare i ordinärt boende. Oavsett boendeform var vårdtagarna mindre nöjda med innehållet i sin träning vid uppföljningen. Vid båda undersöknings-tillfällena hade vårdtagare i särskilt boende mer sällan hobby eller hushållsaktiviteter inkluderade i sin träning jämfört med vårdtagare i ordinärt boende. Vårdtagargruppen är skör, med en hög prevalens av upplevda symptom och stort beroende i ADL. Subjektivt välbefinnande skattades av vårdtagarna som gott och förändrades inte under uppföljningsperioden. I början av rehabiliteringsprocessen fanns det samband mellan beroende i dagliga aktiviteter och enskilda delar av välbefinnandet. Det fanns samband mellan dagliga aktiviteter och energin, mellan dagliga aktiviteter och fritiden och mellan dagliga aktiviteter och känslan av betydelsefullhet och uppskattning utanför hemmet. Resultatet pekar på nödvändigheten av forsatt utveckling av geriatrisk rehabilitering. Resultatet influerades antagligen också av avsaknaden av officiella mål för rehabiliterings-verksamheten samt av olika utvärderingsnivåers uppfattningar av rehabiliteringens innehåll. Geriatrisk rehabilitering är en komplex verksamhet vilket påvisas av de skilda aspekterna som är av vikt för kvalitetsutvecklingen samt de därmed de inneboende svårigheterna i utvärderings-design och tolkning av de belysta resultaten. Denna avhandling genererade, trots sina begränsningar, användbar kunskap för framtida utvärdering och kvalitetsutveckling inom geriatrisk rehabilitering.