Cultural Discord in a Medical Context: A Challenge for Physicians

Abstract: Popular Abstract in Swedish Läkaren har en viktig roll när det gäller att tillförsäkra människor vård på lika villkor. Mötet mellan läkaren och patienten präglas alltid av maktobalans. Studier världen över visar att invandrarpatienter är en sårbar grupp eftersom invandrare generellt har sämre tillgång till vård, sämre förutsättningar för hälsa och sämre hälsotillstånd jämfört med majoritetspopulationerna. En barriär mot likvärdig vård kan vara kulturella skillnader mellan läkare och patient som hindrar kommunikation. Läkaren bär ansvaret för att aktivt arbeta för bättre kommunikation. Syftet med avhandlingen var att utforska läkarens roll vid olikhet i kulturbakgrund. Två till synes olika områden undersöks: primärvården och läkarutbildningen. Genom att fokusera på primärvårdens kliniska verksamhet har första delen av avhandlingen som syfte att visa både vad invandrarpatienten och vad läkaren tar med sig till mötet. I avhandlingens andra del är fokus på läkarens roll förstärkt genom undersökningen av den pedagogiska miljön som formar läkaren. I den kliniska verksamheten spelar bakgrund roll för patientens hälsotillstånd. Men det finns skillnader både mellan och inom grupper som gör det svår att generalisera om en enskild individs hälsa grundat på bakgrund. Kulturell bakgrund är en faktor av många som kan påverka hälsa. Läkare behöver kunna hantera kulturell bakgrund för att säkra god kommunikation och likvärdig vård för alla, men till viss del saknar de redskap för att kunna göra det. Läkare har som mål att fokusera på individen i konsultationen men tar inte upp kulturella skillnader som visar sig mellan dem själva och deras patienter. Kommunikations-problem som baseras på skillnader i kulturell bakgrund är därför svåra att ta itu med. Bristen på redskap för att bemöta kulturell bakgrund i konsultationen har sitt ursprung i strukturella problem i läkarutbildningen. Läkarstudenterna undervisas och bedöms inte på ett konsekvent sätt när det gäller kompetens för att bemöta kulturskillnader. Undervisning om sådana redskap uppfattas som utanförliggande och av lägre status än medicinsk kunskap. Studenter uppnår därför inte kompetens att förstå och att använda sådana redskap. Avhandlingen visar att läkarens roll vid kulturella skillnader är problematisk. Läkare tar inte upp kulturella diskrepanser i den kliniska verksamheten. På läkarutbildningen lär studenterna sig inte hur man kan gå till väga för att ta upp kulturella olikheter. Kulturella skillnader kan hindra kommunikation mellan läkare och patient. Därför kan brister i kompetens vara ett hinder för vård på lika villkor.