What Can Nature Withstand? Science, Politics and Discourses in Transboundary Air Pollution Diplomacy

Abstract: Popular Abstract in Swedish Gränsöverskridande luftföroreningar ger upphov till såväl allvarliga miljöproblem ( t ex försurning, övergödning och skogskador) såsom hot mot hälsan. Denna bok analyserar den roll vetenskapliga experter spelar i de pågående internationella förhandlingarna som syftar till att reducera luftföroreningsproblemen i Europa. Samspelet mellan forskare och beslutsfattare har intensifierats sedan 80-talet då toleransgränser för ekosystem (s k kritiska belastningar) blev ett verktyg i den europeiska lufvårdsdiplomatin som omfattar ett 30-tal länder. Den övergripande idén var att politiska beslut skall baseras på vetenskapliga bedömningar om vad naturen tål. Vetenskaplig expertis mobiliserades för att fastställa toleransgränser för olika ekosystem, vilket sedermera har skapat en vetenskapsdriven beslutsprocess. I studien analyseras hur begreppet kritiska belastningar myntades och gradvis anammades och hur det användes i förhandlingarna av det s k Göteborgsprotokollet. Förhandlingarna av detta avtal mellan 1994 och 1999 har betraktats som den hittillsvarande mest komplexa politiska process på den internationella miljöpolitiska arenan. Forskare från olika discipliner, t ex biologi, kemi och ekologi fick en framskjuten position i förhandlingarna. Författaren använder ett konstruktivistisk och diskursivt ramverk för att förestå interaktionen mellan forskarsamhället och politikerna i hanteringen av de gränsöverskridande luftföroreningar. I detta perspektiv betonas vikten av att översätta, förenkla och transformera komplex vetenskaplig kunskap från olika discipliner till en enklare formula som kan få gehör i beslutsfattare. Begreppet kritiska belastningar eller idén om vad naturen tål utgjorde en brygga mellan vetenskapsmän och beslutsfattare. Vetenskapliga praktiker, som modellering och systemanalys, var centrala verktyg i beslutsprocessen. Vidare diskuterar författaren den ökade betydelsen av vetenskapen i miljöpolitiken i ljuset av tre olika gröna perspektiv som betonar riskerna med expertvälde och teknokrati. Besluten riskerar att bli så tekniska att en demokratisk insyn försvåras.