Long-term outcome after traumatic brain injury studies of individuals from northern Sweden

Abstract:

Det finns ett ökat intresse att studera konsekvenserna en längre tid efter en traumatisk hjärnskada (THS), eftersom man funnit att THS är en av de vanligaste orsakerna till livslångt funktionshinder. Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka vår kunskap för och förståelse av personers situation flera år efter en THS med avseende på demografi och skadekarakteristik, funktionsförmåga och funktionshinder, hälsorelaterad livskvalitet, livstillfredsställelse, egenvärdering av THS inverkan på sitt liv, samt känsla av sammanhang.
I studie I registrerades retrospektiva journaldata för alla personer som under åren 1992-2001 remitterats från Norrbottens län till Neurokirurgiska kliniken i Umeå med en datortomografiverifierad THS och hjärnskadesymtom. Totalt identifierades 332 personer, 250 män och 82 kvinnor. Majoriteten var äldre män som drabbats av en lätt THS efter en fallolycka. En mindre andel var yngre, men hade oftare en svår THS efter en trafikolycka. De flesta vårdades och genomgick rehabilitering vid något av länets sjukhus men många utskrevs därefter till eget hem utan större förändringar i form av bostadsanpassning eller assistans.  
I studie II ingick 88 personer i ålder mellan 18-65 år, dvs. yrkesverksam ålder, vid tiden för uppföljning (år 2007) och som skadats mellan 6-15 år tidigare (medeltal 10 år). I studie II utvärderades deras funktions- och aktivitetsinskränkningar med internationellt THS-validerade instrument. En allmän förbättring kunde noteras och många hade en god motorisk och kognitiv förmåga vilket medförde att de kunde leva oberoende av assistans i eget hem. Trots den allmänna förbättringen kvarstod för många nedsättningar till full delaktighet i samhället. Dessa nedsättningar var relaterade till ålder vid tid för skada och skadegrad och påverkade arbetsförmåga och till viss del stabilitet i partnerrelationer.
I studie III kartlades 67 personers hälsorelaterade livskvalitet och livsstillfredsställelse, samt jämfördes med referensvärden från svensk normalbefolkning. Såväl hälsorelaterade livskvalitet som livsstillfredsställelse var lägre jämfört med normalbefolkning. Multivariat statistiska analyser visade att personernas egna värderingar av inverkan av THS tillsammans med arbetsförmåga var starkast relaterad till deras aktuella fysiska hälsa och allmänna livsstillfredsställelse.
I studie IV kartlades 66 personers känsla av sammanhang (KASAM), resultatet var i nivå med normalbefolkning. KASAM utgör ett mått på personers upplevelse av mening, hanterbarhet och förutsägbarhet i livet och har visats vara positivt relaterad till bevarande av hälsa. KASAM var starkt positivt relaterad till livstillfredsställelse. Tillsammans med mått på funktions- och aktivitetsinskränkningar, samt kön, ålder vid skada, skadegrad och tid efter skada, undersöktes KASAM påverkan på deras livstillfredsställelse. Hög livstillfredssällelse var också starkt relaterad till emotionella faktorer och social delaktighet, men även längre tid efter skada, svårare skadegrad och högre ålder vid skadetillfället var betydelsefulla relaterade faktorer.
Sammanfattningsvis påvisar resultaten att många personer flera år efter THS kan uppnå och vidmakthålla en hög grad av förmåga men med kvarstående emotionella och relationella problem som påverkar social aktivitet och delaktighet. Många upplever en nedsatt hälsorelaterad livskvalitet och livstillfredsställelse. Den egna värderingen av skadans lägre grad av inverkan och känsla av sammanhang var positivt relaterad till livstillfredsställelsen. Resultaten bekräftar att THS kan leda till långvarig funktionsnedsättning och aktivitetsinskränkning, vilket påtalar behov av stöd och rehabiliteringsprogram som kan möta dessa personers behov avseende emotionella aspekter, social delaktighet och livstillfredsställelse i ett längre tidsperspektiv.