Thermostable Xylanases from Rhodothermus marinus

Abstract: Popular Abstract in Swedish Populärvetenskaplig sammanfattning Det magnifika skådespelet av erupterande geysrar, varma, rykande källor av skilda slag samt kokande lerpölar är en uppseendeväckande syn. Dessa extrema miljöer av hög temperatur och mycket låga pH-värden verkar långt ifrån livsbejakande. Trots detta finns liv representerat i form av mikroorganismer som här har funnit sina ideala livsmiljöer. Bakterier som älskar höga temperaturer kallas för termofiler. Om en termofil trivs bäst vid 65 °C betyder det att också att alla dess biologiska molekyler, som enzymer, måste fungera bra vid denna temperatur. Det sägs att enzymerna är aktiva och stabila vid denna temperatur. Söker man efter ett visst enzym och vill att enzymet skall vara stabilt vid 65 °C - och kanske ännu högre temperaturer - så kan man finna det hos mikroorganismer som lever vid höga temperaturen. Enzymer finns i alla levande organismer där de katalyserar nedbrytning och uppbyggnad av olika molekyler. För varje biologiskt ämne finns det ett enzym som kan bryta ned det, så även för vedens beståndsdelar. Ved består i huvudsak av cellulosa, hemicellulosa och lignin. För att bryta ned hemicellulosan xylan, krävs en rad olika enzymers samtidiga närvaro. Viktigast är dock enzymet xylanas. Värmestabila xylanaser har funnit tillämpningar inom pappers- och massa industrin, dels i modifiering av vedfibrerna men framförallt som ett miljövänligt alternativ i blekning av vedmassa. Blekning med enzymer har flera förespråkare bland de stora massafabrikanterna i Sverige. I Finland, Kanada och USA, har konceptet använts i flera år. Efter den alkaliska kokningen av vedmassan finns ett skal av hemicellulosa, huvudsakligen xylan, utanpå cellulosa fibrerna. Detta skal förhindrar vidare utlösning av lignin. Ligninet brunfärgar massan. Trots att 90 % av ligninet försvinner i ett alkaliskt kok så är massan fortfarande brun. Papper gjort av sådan massa duger till kartonger men inte till skriv- och tryckpapper. Resterande lignin måste tas bort med olika blekmetoder. Klorgas är bäst r