Risk management in small construction projects

Abstract: Den svenska byggsektorn har brottats med problem som resulterar i höga byggkostnader, förseningar och byggfel. För att komma till rätta med dessa problem tillsatte regeringen en kommission som 2002 presenterade sin rapport Skärpning gubbar. Här konstateras att det trots insatser på kvalitetssystem och utökad egenkontroll inte gett önskvärda resultat. Riskhantering handlar om att kunna förutse och beräkna risker och osäkerheter i ett projekt och ofta utgör det en del av de kvalitetssystem som tillämpas i företagen idag. De system som tagits fram har i huvudsak fokuserat på medelstora till stora projekt och de små projektens behov, förutsättningar och tillämpning av systemen har lämnats därhän. De små projekten utgör dock en väsentlig del av den svenska byggbranschen. 83% av antalet projekt är mindre än 15 miljoner sek. Många små förluster här ger i slutändan stort ekonomisk utfall på grund av antalet små projekt under ett år. I den här studien har forskningsfrågorna fokuserat på att ta reda på hur de små projekten hanterar risker samt hur väl de teoretiska ramverken inom riskhantering stämmer med de rutiner och riktlinjer som finns i de undersökta byggföretagen. Utöver detta inkluderar studien en genomgång av tidigare forskning inom riskhantering i byggprojekt. Slutligen har även studien sökt svar på vad som verkar som hinder och drivkrafter för att tillämpa riskhantering i små projekt. För att få svar på dessa forskningsfrågor har en intervjustudie genomförts och triangulerats med dokument- och litteraturstudier. Utifrån 10 entreprenadprojekt har tre nyckelroller; platschef, arbetschef och byggledare, i varje projekt intervjuats, totalt 28 intervjuer. Resultaten från den här studien visar att det finns behov av förbättringar inom riskhantering i små projekt. Den riskhantering som finns idag visar brister i såväl systematik som tillämpning. Resultaten visar även att utbildning inom riskhantering är låg, näst intill obefintlig, i de undersökta projekten. Det visar sig även att systemen i sig upplevs mer som hinder än som stöd för en effektiv riskhantering. Det finns en frustration över alltför omfattande rutiner. Tidigare forskning visar i likhet med den här forskningen att tilliten till egen erfarenhet och bakgrund är hög samt att det verktyg som används mest är olika former av checklistor. Dessa arbetssätt kan dock knappast anses uppfylla kriterierna för systematisk riskhantering. Det som är av betydelse för hur riskhanteringen har fungerat i dessa projekt beror till stor del på individen och dennes personliga bedömningar. De verksamhetssystem som finns har inte varit avgörande eller i vissa fall ens till någon nytta.