The influence of opioids on gastric function experimental and clinical studies

Abstract: Efter operation och anestesi får patienter ofta en negativ påverkan på magsäck och tarmar. Illamående och kräkningar är ett stort problem och många har svårt att komma igång med intag av föda och normal tarmfunktion då magsäcken och tarmarna ”står stilla”. Flera faktorer bidrar- bl.a. smärtan, det kirurgiska traumat och de läkemedel vi ger i samband med anestesin. Av de senare är opioider, d.v.s morfin och morfinliknande läkemedel, starkt bidragande. I detta avhandlings- arbete har opioiders effekter på magsäckens motilitet studerats.Med ett absorptionstest (paracetamolmetoden) studerades hos frivilliga hur opioiden remifentanil påverkar magsäckstömning och om kroppspositionen har betydelse för tömningshastigheten ut i tarmen. Remifentanil fördröjde magsäcks-tömningen och under pågående opioid behandling hade kroppspositionen ingen större betydelse, vilket det däremot hade under kontrollförsöken. Med samma metod jämförde vi hos patienter två anestesimetoder och studerade magsäcks-tömning direkt efter en operation. Ingen skillnad kunde påvisas mellan en opioidbaserad och en opioidfri anestesi, men inom respektive grupp var det en stor variation i magsäckstömning mellan individerna.Med en barostat studerades tonus i övre delen av magsäcken. Hos hälften av de frivilliga orsakade remifentanil en ökning av tonus och hos den andra hälften en minskning av tonus. Vidare undersöktes hos en grupp patienter opioiden fentanyls påverkan på den elektriska aktiviteten i magsäcken. Med en elekroga-strograf (EGG) registrerades de långsamma elektriska vågor som koordinerar muskelrörelserna i magsäcken. Hos hälften av de undersökta påverkades aktiviteten av fentanyl med en sänkt vågfrekvens eller upphörande av vågor, medan aktiviteten var opåverkad hos den övriga hälften. För att finna en förklaring till variationen gjordes genetiska analyser av genen för opioidreceptorn hos de undersökta i barostat och EGG studierna. Variationer i genomet, s.k. polymorfism, var inte associerad till utfallen i studierna.Studierna har visat på att opioider har en uttalad effekt på magsäckens motilitet och att den varierar kraftigt mellan individer. Polymorfism i genen för opioid- receptorn förklarade inte skillnaden mellan individer. Direkt efter operation bidrar sannolikt andra faktorer än anestesimetod till det variabla utfallet i magsäckstömning.