High Blood Cholesterol. Physician and Patient Perspectives

Abstract: Popular Abstract in Swedish De vetenskapliga bevisen för att högt blodkolesterol ökar risken för hjärtinfarkt medförde under 80-talet stort intresse för kolesterolsänkning både inom sjukvården och bland allmänheten. Syftet med avhandlingsarbetet var att studera hur läkare och patienter uppfattade och använde kunskaperna om högt blodkolesterol, och hur läkare och receptarier värderade sin egen och den andra yrkesgruppens kompetens i fråga om kolesterolbehandling. Svenska distriktsläkare uppgav att de tillämpade högre blodkolesterolnivåer som gräns för behandling, än vad som angavs i svenska riktlinjer. Läkarna använde oftast riktlinjerna från Socialstyrelsen när de behövde referenslitteratur för beslutsfattande, och de som använde dessa riktlinjer tillämpade lägre kolesterolgränser för behandling än de som inte hänvisade till dem. I en jämförelse med allmänläkare i Minnesota visade sig svenska distriksläkare använda högre gränser än de amerikanska läkarna, och läkemedelsvalet skilde sig också åt. Läkare i Malmö ansåg inte att receptarier var kompetenta att informera patienter om effekter av läkemedelsbehandling för höga blodfetter eller att ge råd om livsstilsförändringar. Av distriktsläkare utvald, tryckt patientinformation om livsstilsförändringar vid högt blodkolesterol innehöll många exempel på faktainformation, men tog sällan upp frågor om att anpassa nya vanor till det dagliga livet. Överhuvudtaget var informationsmaterialet inte anpassat till att människor har olika sätt att tänka och lära sig, och det fanns få exempel på information som underlättade människors egna val. Hos medelålders män, som genomgick en hälsoundersökning, fanns det samband mellan förhållningssätt till hälsa (health beliefs), tidigare sjukhistoria och livsstil. Män med nyupptäckt högt blodkolesterol uttryckte att det var svårt att förstå en hälsorisk, som inte ger några asymtom, och som varken syns på kroppsvikten eller på matvanorna. De ifrågasatte också den ständigt skiftande informationen i massmedia och om effekterna av livsstilsförändringarna var värda besväret. Det finns behov av vidareutveckling av metoderna för information dels till läkare, dels till patienter, för att nya vetenskapliga rön ska kunna få genomslagskraft i läkarens vardagspraktik och i patientens vardagsliv.