Psychological methods for the assessment of chronic toxic encephalopathy and multiple chemical sensitivity

Abstract: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen är en granskning av ett antal psykologiska metoder i syfte att förbättra bedömning/diagnostik av två olika tillstånd förknippade med kontakt med kemikalier: (1) kronisk nedsättning av hjärnfunktion till följd av långvarig kontakt med lösningsmedel i yrket (toxisk encefalopati, förkortat TE), och (2) överkänslighet för kemikalielukter av okända orsaker (eng.: multiple chemical sensitivity, förkortat MCS). Avhandlingen bygger på fem artiklar inom området. I artikel 1 studerades egenskaperna för en traditionell uppsättning av psykologiska test som sedan länge använts inom sjukvården för mätning av närminne, koncentrationsförmåga, med flera hjärnfunktioner, vid misstänkt TE. Denna uppsättning kompletterades med (a) test för komplex uppmärksamhet och (b) test ansedda som särskilt känsliga för skador i pannloberna, i syfte att förbättra möjligheten att upptäckta TE. En sådan förbättring av detektionsförmågan kunde dock inte påvisas med hjälp av dessa nya metoder. Vidare framkom att flertalet individer som ursprungligen hade visat avvikelser i test, tydande på TE, var ”stabilt” avvikande vid den aktuella uppföljningen, medan ett betydande antal individer utan tidigare sådana tecken betecknades som ”instabila” genom att visa oväntade avvikelser, tydande på TE, vid uppföljningen. Upprepade undersökningar kunde således rekommenderas för att förbättra den diagnostiska säkerheten vid utredning av TE. Artikel 2 redovisade resultaten med motsvarande psykologiska testuppsättning för en grupp individer med MCS. I denna studie återfanns inte några tydliga avvikelser i test för MCS-gruppen, d v s stöd för nedsatt hjärnfunktion gavs ej. Artikel 3 visade att MCS-gruppen hade förhöjningar i flera av de besvärstyper som täcks i ett frågeformulär för psykiskt illabefinnande (Symptom Checklist 90). Förhöjningarna överensstämde i stort med motsvarande fynd i nordamerikanska studier av MCS. Jämfört med TE-gruppen var dock det psykiska illabefinnandet för MCS betydligt lägre samt begränsat till färre besvärstyper. Även i personlighetstestet Karolinska Scales of Personality visade TE-gruppen avvikande höga resultat på flera mått inom huvudkategorierna ångest och aggressivitet, medan MCS-gruppen endast avvek i ett enda av dessa mått (ångestmåttet ”psykasteni”). I ett ytterligare personlighetstest, Metakontrast-tekniken, visade dock ingendera gruppen några avvikelser från normalpopulationen. Varken MCS- eller TE-gruppen avvek i sin skattade hotbild av potentiella hälsorisker med olika miljöföroreningar, varför något stöd för att en ovanligt hög rädsla för miljöfaktorer baserat på avvikande subjektiv riskuppfattning inte framstod som en väsentlig faktor för MCS eller TE. Artiklarna 4 och 5 studerade besvärsreaktioner på kemikalielukter hos TE-patienter - en typ av besvär som TE ofta delar med MCS. Syftet var att utveckla en standardmetod med vilken patienter kan presenteras för kemikalielukter i en exponeringskammare för att under kontrollerade former kunna undersöka/bedöma besvärsreaktioner. Resultaten visade att besvärsreaktionerna vid TE kunde reproduceras framgångsrikt redan vid luftkoncentrationer av kemikalier klart under de nivåer vid vilka kemisk påverkan på centrala nervsystemet eller retning av den s k trigeminus-nerven uppstår. Trots stigande subjektiva besvär i form av t ex slemhinneirritation och bristande koncentrationsförmåga sågs inte en motsvarande försämring i olika mått på hjärnfunktion (t ex reaktionsförmåga) under kemikalieexponeringen. Något samband sågs inte heller mellan vare sig besvärsutveckling eller prestation i hjärnfunktionstest och de två använda lösningsmedlens olika grad av känd nervsystemspåverkan.