Non-Invasive Measures of Heart Failure

Abstract: Popular Abstract in Swedish Hjärtsvikt är en sjukdom som beror på att hjärtat inte kan pumpa ut tillräckligt med blod till kroppens vävnader. I Sverige drabbas årligen 30000 personer av hjärtsvikt, och prognosen är jämförbar med de vanligaste cancerformerna. Trots att det är så vanligt och allvarligt, saknas i dagsläget objektiva mått på hjärtsvikt – det finns alltså ingen ”linjal” för att mäta hur mycket hjärtsvikt en patient har. Den vanligaste graderingen av hjärtsvikt är New York Heart Associations (NYHA) skala, som utgår från vid vilken fysisk aktivitet som patienten får besvär på grund av hjärtats oförmåga att leverera blod till kroppen. Skalan sträcker sig från klass I (ingen begränsning) till klass IV (besvär vid minsta lilla fysiska aktivitet). Målet med arbetet i denna avhandling är att utveckla ett nytt mått på hjärtsvikt med hjälp av magnetkamera (MR). De metoder som används är 2D-flöde och så kallat 4D-flöde. Det sistnämnda innebär att flödet mäts inte bara genom ett plan, utan i alla riktningar i en volym. Vid hjärtsvikt kommer blodflödet genom hjärtat att begränsas, vilket leder till ökat tryck i lungkretsloppet (lilla kretsloppet). Vår hypotes var att detta skulle leda till ökad blodvolym i lilla kretsloppet och stelare kärl till följd av töjning. Detta undersöktes först i studie I hos grisar vars hjärtmuskel försvagats genom inducerad hjärtinfarkt. Vi fann att blodvolymen var oförändrad av infarkten, men fann också indikation på att kärlen blev stelare. Detta togs som ett tecken på att graden av stelhet kan vara ett mått på hjärtsvikt. I studie II undersöktes patienter med systemisk skleros. Dessa patienter löper risk att utveckla hjärtsvikt och förhöjt blodtryck på grund av kärlförändringar i lungorna. Resultaten visade ingen skillnad i kärlens stelhet jämfört med friska försökspersoner. Dock befanns patienterna ha en lägre mängd blod i lungkretsloppet, vilket skulle kunna bero på tidiga kärlförändringar. I studie III jämfördes olika typer av 4D-flöden. För att få så skarpa bilder som möjligt används ofta en ”navigator” som gör att man tar bilder när hjärtat befinner sig inom ett specifikt läge. En nackdel är att undersökningstiden förlängs markant. Därför studerades möjligheten att få bra kvalitet på 4D-flödesdata även utan navigator. Resultaten visar att man kan samla in avancerad 4D-data som blodets rörelseenergi inuti hjärtat utan navigator av lika god kvalitet som med navigator. Detta förenklar undersökning av patienter med hjärtsvikt, som kan ha svårt att ligga under en längre tid. I studie IV undersöktes rörelseenergin inuti hjärtat hos patienter med hjärtsvikt. Jämfört med friska försökspersoner har blodflödet hos patienter högre energi inuti hjärtat, vilket innebär att energi ej används optimalt. Dessutom kunde patienterna delas in i tre olika energimönster. Klassificering av energimönster skulle kunna vara en ny metod för gradering av förhöjt tryck i lilla kretsloppet och hjärtsvikt.