Temporary Jobs in Sweden: Incidence, Exit, and On-the-Job Training

Abstract: Popular Abstract in Swedish Denna avhandling analyserar frågor som berör tillfälliga jobb på den svenska arbetsmarknaden under perioden 1990-1999. Ett viktigt bidrag i avhandlingen är att den stora gruppen tillfälliga jobb delas upp i mindre undergrupper för att ta i beaktande den heterogenitet som finns mellan olika former av tillfälliga jobb. En röd tråd som löper genom hela avhandlingen är fokuseringen på skillnader mellan män och kvinnor och skillnader mellan svenskfödda och utlandsfödda arbetstagare. I det första kapitlet, An Introduction to Temporary Jobs in Sweden, beskrivs utvecklingen av tillfälliga jobb i Sverige under 1990-talet och lagstiftningen för sådana jobb beskrivs kortfattat. Vidare jämförs omfattningen av tillfälliga jobb i Sverige med den i andra länder och slutligen tar vi även upp möjliga välfärdsfrågor som tillfälliga jobb kan ge upphov till. I kapitel 2, The Incidence of Temporary Jobs in Sweden. Towards a New Form of Labour Market Segmentation, analyseras omfattningen av tillfälliga jobb och vilka bestämningsfaktorer som påverkar sannolikheten att en individ har ett sådant jobb. Det teoretiska avsnittet tar sitt avstamp i anställningskontraktet och utifrån detta diskuteras hur olika individ- och jobbegenskaper påverkar dels sannolikheten att ett företag erbjuder tillfälliga jobb, och dels sannolikheten att en individ accepterar ett sådant jobb. De empiriska resultaten visar att tillfälliga jobb är heterogena och därför bör analyseras i separata undergrupper. Inga empiriska bevis hittas för en systematisk skillnad mellan könen, något som emellertid hittas för gruppen utlandsfödda arbetstagare. Ungdomar har en högre sannolikhet att ha ett tillfälligt jobb, och det har även deltidsarbetare. Resultaten visar slutligen att utvecklingen under 1990-talet med stor sannolikhet har inneburit att antalet tillfälliga jobb i dag ligger på en permanent högre nivå jämfört med antalet sådana jobb under 1990-talets inledning. I kapitel 3, Transitions From Temporary Jobs to Open-Ended Jobs in the Swedish Labour Market, analyseras om tillfälliga jobb är en språngbräda till fasta jobb. Den bakomliggande teorin är i det stora hela densamma som i kapitel 2 då det kan antas att bestämningsfaktorerna till sannolikheten att ha ett tillfälligt jobb liknar bestämningsfaktorerna som påverkar sannolikheten att övergå till ett fast jobb. De empiriska resultaten visar att tillfälliga jobb i allmänhet är dåliga språngbrädor till fasta jobb på den svenska arbetsmarknaden. Provanställningar är i stort sett den enda anställningsformen som har denna funktion. Svenskfödda män med tillfälliga jobb har en högre sannolikhet att övergå till ett fast jobb än andra grupper (kvinnor och utlandsfödda arbetstagare). Andra egenskaper som påverkar övergången till fasta jobb är exempelvis ålder, socioekonomisk status, arbetsmarknadssektor och deltidsarbete. Resultaten visar också att sannolikheten att övergå till ett fast jobb var lägre under andra hälften av 1990-talet jämfört med åren 1991-1994. I det avslutande kapitel 4, Temporary Jobs and On-the-Job Training in Sweden -Is There a Trade-Off?, analyseras sambandet mellan tillfälliga jobb och personalutbildning (OJT). Det teoretiska avsnittet inleds med standardversionen av humankapitalsteorin, från vilken man inte kan förvänta sig att arbetstagare med tillfälliga jobb erbjuds OJT i någon högre utsträckning. Därefter diskuteras modeller som även tar hänsyn till att arbetsmarknaden karaktäriseras av ofullständig information. Modeller av detta slag kan eventuellt förklara att även arbetstagare med tillfälliga jobb erbjuds OJT. De empiriska resultaten visar att sannolikheten att få OJT är mycket lägre för tillfälligt anställda än för motsvarande fast anställda, och än lägre för utlandsfödda arbetstagare med tillfälliga jobb. Det finns inga direkta skillnader mellan könen. Vad gäller längden av OJT (givet att en individ får OJT) visar resultaten att män med tillfälliga jobb får fler personalutbildningsdagar än kvinnor och att utlandsfödda arbetstagare får fler dagar än motsvarande svenskfödda arbetstagare. Det visas också att tillfälligt anställda (som får OJT) inte nödvändigtvis erbjuds färre dagar än motsvarande fast anställda.