Visually guided swimming in box jellyfish: A study of swimming behaviour in response to visual stimuli

Abstract: Popular Abstract in Swedish Att förstå mekanismen som bestämmer djurs beteende är inte lätt. Genom att studera beteendet hos enklare djur kan man göra det mer förståeligt. Om man vill studera ljusstyrt beteende är det enklaste djuret att använda en manet från karibiska området vid namn Tripedalia cystophora. Denna manet har ögon som liknar människans ögon. De lever i vattnet i mangroveskogar och äter små kräftdjur som samlas i stora mängder mellan mangroveträdens rötter. Maneterna använder sina ögon för att undvika krockar med trädrötterna, för att hitta tillbaka till mangroveträden och för att hitta de ställen där bytesdjuren samlas. Maneterna simmar med en slags jetdrift. Varje gång en manet tömmer sin simklocka (kropp) orsakar detta en vattenstråle som driver maneten framåt. I den här avhandlingen har jag utforskat hur maneten Tripedalia cystophora använder sina ögon för att styra sitt simbeteende. För att hitta svaret placerades maneterna i ett litet akvarium där väggarna kunde tändas och släckas. Då ljuset tändes och släcktes i olika kombinationer observerades hur simklockan drog ihop sig. Jag undersökte också riktningen av simklockans öppning vid ihopdragningen av klockan, där öpningens riktning bestämmer simriktningen hos maneten. Jag fann att då ljusintensiteten sänktes i ett begränsat område svarade maneterna genom att rikta klockans öppning mot mitten av det mörka området. Det gjorde att de simmade iväg från mörkret. Om ljusintensiteten runtom maneten sänktes var öppningen centrerad, vilket gjorde att maneten simmade rakt fram. Beteendet blev starkare när den mörka delen blev mörkare och då ljusintensiteten sänktes snabbt. Maneterna ökade också simhastigheten genom att öka simpulsfrekvensen av simklockan. Det innebar att deras kropp pulserade snabbare. Pulsfrekvensen av simklockan bestäms av fyra rytmgeneratorer som genom att samarbeta bestämmer simrytmen hos maneten. Mekanismen beskriven ovan representerar troligen grunden till förmågan hos maneterna att undvika föremål i vattnet.