Jurassic and Early Cretaceous selachians - focus on southern Scandinavia

Abstract: De äldsta hajfossil man känner till kommer från devonperioden och är minst 380 miljoner år gamla. Under Mesozoikum (trias, jura och krita) dominerades hajfaunorna av hybodonta hajar under trias och första halvan av jura medan de moderna hajarna (Neoselachii) tog över från slutet av jura och numera är de enda levande hajarna på vår planet. Detta arbete har fokuserats på hajar från jura och tidig krita från Skåne och Bornholm. Mesozoiska sediment finns endast sparsamt bevarade i dessa områden och de är ofta täckta av kvartära avlagringar. Genom att provta sediment och tvätta dessa genom en sikt har sammanlagt fem hajfaunor kunnat identifieras. En uppsats behandlar dessutom hajfaunan från Purbecksedimenten i södra England och en annan behandlar systematiken hos släktet Lissodus. Hajfaunor från tidig jura är ofta dominerade av hybodonter även om neoselachier uppträder mera sällsynt. Vid byggandet av ett industriområde i södra delen av Helsingborg 1939 samlades en mängd hajfossil in och denna fauna innehåller uteslutande hybodonter. Sedimenten avsattes i icke-marina förhållanden under Hettang (ca 204 miljoner år sedan) och vid denna tid var hybodonterna de enda kända sötvattenshajarna. Två marina hajfaunor hittades vid Katslösa i Skåne samt vid Hasle på Bornholm och de är båda av Pliensbachålder (ca 193 miljoner år gamla). Sammansättningen på dessa två faunor skiljer sig tydligt, Haslefaunan är typisk för tidig jura innehållande tre arter hybodonter och tre neoselachier där hybodonterna är numerärt överlägsna. Den vanligaste arten, Lissodus hasleensis, var tidigare obeskriven. I Katslösafaunan däremot är hybodonterna endast representerade av en art medan det finns inte mindre än sju arter moderna hajarna, en faunasammansättning som är betydligt ovanligare i tidig jura. Här ingår bland annat Agaleus dorsetensis som bildar grund för den nya monotypiska familjen Agaleidae. Sediment från tidig krita i undersökningsområdet deponerades framför allt under icke-marina förhållanden. Hajfaunorna, både på Bornholm (Nykersedimenten) och i Skåne (Vitabäcks-lerorna), dominerades därför av hybodonter. Det är bara i ett lager i Vitabäckslerorna som fossil av en neoselachie, en havsängelhaj, hittats och dessa fossil är mycket sällsynta. Åldern på hajfaunorna är Berrias-Valangin, ungefär 143 miljoner år. Purbecksedimenten från Englands sydkust är likåldriga med de studerade sedimenten i Skåne och på Bornholm men har avsatts i förhållanden med större marin påverkan. Hybodonterna dominerar även här men i en del av den provtagna sektionen finns tänder från två arter rockor. Molluskfaunan i denna del indikerar högre salthalt än i andra delar av sektionen. Två nya arter har beskrivits från Purbecksedimenten, Lonchidion inflexum och Belemnobatis variabilis. Ett släkte bland hybodonterna, Lissodus, har reviderats taxonomiskt. De nominella arterna inom släktet har visat sig tillhöra en mängd olika släkten och det reviderade släktet Lissodus innehåller numera tolv arter medan tretton arter placerats i släktet Lonchidion, tidigare behandlat som en synonym till Lissodus. Två nya släkten, Vectiselachos och Parvodus, har beskrivits och baseras på arter tidigare förda till Lissodus.