A systematic approach to improving pharmacotherapy in the elderly

Abstract: Popular Abstract in Swedish Den äldre befolkningen i Sverige ökar i antal och med det ökar även antalet äldre med många sjukdomar som behöver läkemedel. Personer som är 75 år eller äldre utgör 9% av Sveriges befolkning men använder mer än 25% av alla läkemedel. I takt med att man blir äldre sker en del förändringar i kroppens funktioner som kan påverka effekten av läkemedel. De största förändringarna är nedsatt metabolism i levern och nedsatt elimination i njurarna. Detta kan leda till att läkemedel ackumuleras i kroppen vid bibehållen dosering och att patienten löper större risk att drabbas av biverkningar. En ökad känslighet för vissa läkemedel har också setts vid stigande ålder och det gäller bland annat sömnmedel. Det finns också de läkemedel som är direkt olämpliga till äldre, som långverkande bensodiazepiner och läkemedel med antikolinerga effekter. Studier på svenska särskilda boenden visar att användningen av olämpliga läkemedel till äldre är utbredd. Detta är inte bara ett svenskt problem utan ses över hela världen. Användningen av många läkemedel och olämpliga läkemedel kan leda till negativa konsekvenser för patienten. De negativa konsekvenserna omfattar biverkningar, sjukhusinläggningar och död men är i de flesta fall möjliga att förhindra. Olämplig läkemedelsanvändning är också kostsam för samhället. Eftersom äldre personer är sjukare har de också ett större behov av vård och kan behöva läggas in på sjukhus eller flytta till särskilt boende. I övergångarna mellan vårdformer har det visat sig att information om läkemedel kan bli felaktig och läkemedel tillkomma eller försvinna av misstag. För att komma till rätta med både olämplig läkemedelsbehandling och osäker informationshantering vid förflyttning mellan vårdformer har vi utvecklat Lund Integrated Medicines Management (LIMM-modellen). Modellen omfattar kliniska apotekare på sjukhusavdelningar som en del i vårdteamet med fokus på att identifiera, lösa och förebygga läkemedelsrelaterade problem (LRP). Syftet med denna avhandling var att undersöka om en systematisk och strukturerad modell för läkemedelsbehandling (LIMM-modellen) leder till en lämpligare läkemedelsbehandling av de äldre och en säkrare överföring av information om läkemedelsbehandling vid utskrivning från sjukhus. I det första arbetet undersökte vi överföringsfel i äldres läkemedelsordinationer vid inskrivning och utskrivning från sjukhus till särskilt boende. Det räknades som fel om ett läkemedel tillkommit, försvunnit eller om dygnsdosen ändrats utan att detta fanns dokumenterat. Vi såg att information om i snitt vart femte läkemedel överfördes felaktigt. Vid inskrivning hade 85% av patienterna minst ett överföringsfel och vid utskrivning sågs överföringsfel hos 54% av patienterna. I det andra arbetet jämförde vi en grupp patienter som fick traditionell vård med en grupp patienter som vårdades på avdelningar där LIMM-modellen fanns. Vi mätte olämplig läkemedelsbehandling vid inskrivning, utskrivning och två veckor efter utskrivning genom att använda Medication Appropriateness Index. Nästan alla patienter hade minst ett olämpligt läkemedel vid inskrivning. Vid utskrivning och två veckor efter utskrivning sågs signifikant färre olämpliga läkemedel hos den grupp patienter som hade vårdats i LIMM-modellen. I det tredje arbetet infördes en kvalitetssäkrad läkemedelsberättelse som en del i utskrivningsinformationen inom ramen för LIMM-modellen. Vi jämförde en grupp patienter som hade fått traditionell utskrivningsinformation med en grupp som vårdats i LIMM-modellen. De som fått en kvalitetssäkrad utskrivningsinformation hade signifikant färre överföringsfel i sina läkemedelsordinationer vid utskrivning från sjukhus till särskilt boende och kommunal hemsjukvård. I det fjärde arbetet kartlade vi apotekarnas arbete med att identifiera och föra fram läkemedelsrelaterade problem till läkarna i LIMM-modellen. Vi fann att apotekarna identifierade i genomsnitt 6.5 LRP per patient. Mer än hälften av dessa diskuterades med läkarna som sedan åtgärdade majoriteten av de framförda problemen. Vi utvärderade också läkares och sjuksköterskors attityder till LIMM-modellen. Läkarna och sjuksköterskorna ansåg att LIMM-modellen var till mycket stor nytta både för patienterna och för dem själva. Sammanfattningsvis har LIMM-modellen visat sig leda till lämpligare läkemedelsbehandling av de äldre och en säkrare överföring av information om läkemedelsbehandlingen vid utskrivning från sjukhus. LIMM-modellen är mycket uppskattad av hälso- och sjukvårdspersonal och tillför stor nytta för patienter, läkare och sjuksköterskor.