Distal movement of maxillary molars. Studies of efficiency and timing of treatment

Abstract: Den vanligaste bettavvikelsen som behandlas bland barn och ungdomar är trångställning. När funktionellt och estetiskt störande trångställning i överkäken ska behandlas kan man vanligtvis ta bort tänder eller flytta de första stora kindtänderna (sexårständerna) bakåt för att sedan göra tandraden jämn. Det finns flera vetenskapliga studier som beskriver behandlingseffekterna av olika tandställningar för att flytta de stora kindtänderna bakåt. Det är oklart vilken typ av tandställning som är effektivast och i allmänhet saknas ett evidensbaserat perspektiv. Det är också oklart vid vilken tidpunkt som det är mest effektivt att flytta sexårständerna bakåt, dvs. före eller efter det att de andra stora kindtänderna kommit på plats i tandbågen. Licentiatavhandlingen är baserad på följande studier: Med randomiserad kontrollerad studiedesign var syftet i Studie I att utvärdera behandlingseffekterna av två olika tandställningar för att flytta överkäkens sexårständer bakåt i tandbågen. Fyrtio patienter randomiserades, 20 till en avtagbar tandställning (extraoralt drag) och 20 patienter till en fast tandställning. Studie II hade syftet att analysera när behandlingen var effektivast, dvs. att tandreglera sexårstanden bakåt innan eller efter att den bakomvarande stora kindtanden kommit på plats i tandbågen. I ramberättelsen utfördes dessutom en systematisk litteraturöversikt med syfte att på ett evidensbaserat sätt utvärdera olika metoders effektivitet i att tandreglera de stora kindtänderna bakåt i tandbågen och att göra en kvalitetsbedömning av de utvalda studierna. Översikten omfattade tidsperioden från januari 1966 t o m april 2008 vilket innebar att bedömningen även inkluderade studierna I och II. Konklusioner: • Fast tandställning var effektivare än avtagbar för att flytta de första stora kindtänderna bakåt i tandbågen. • Sidoeffekter i form av 1-2 mm ökat överbett (förankringsförlust) uppstod vid behandling med fast tandställning medan avtagbar tandställning bidrog till minskat överbett. • Det var mest effektivt att tandreglera sexårstanden bakåt innan den bakomvarande stora kindtanden kommit på plats i tandbågen. • I litteraturen fanns det begränsat bevisvärde för att fast tandställning är mer effektiv än avtagbar för bakåtförflyttning av första stora kindtanden i överkäken och att sidoeffekter (1-2 mm ökat överbett) blir följden av den fastsittande apparaturen. • Det är fortfarande svårt att via litteraturen dra några slutsatser om vilken typ av fast tandställning som är mest effektiv och därför behövs det ännu mer forskning om detta.