A Quest for Legitimacy : Debating UN Security Council Rules on Terrorism and Non-proliferation

Abstract: Popular Abstract in Swedish Efter terroristattackerna den 11 september 2001 har FN:s säkerhetsråd - med USA i spetsen - radikalt utvidgat sina egna befogenheter när det gäller att upprätthålla internationell fred och säkerhet genom att anta resolutioner som i praktiken är lagstiftande. Resolution 1373 (som behandlar terrorism) och resolution 1540 (som behandlar spridning av massförstörelsevapen till icke-statliga aktörer) innehåller juridiskt bindande beslut som ålägger alla FN:s medlemsstater att vidta en mängd åtgärder för att bekämpa dessa två företeelser. Både resolution 1373 och resolution 1540 bryter dessutom mot tidigare praxis i säkerhetsrådet, då de inte riktar sig mot specifika länder eller situationer. I stället gäller de bekämpning av terrorism och spridning av massförstörelsevapen generellt, utan vare sig geografiska eller tidsmässiga begränsningar, och kan därför - likt lagar - appliceras på ett obegränsat antal fall. Dessa resolutioner har med rätta beskrivits som "revolutionerande" då de inte bara ökar säkerhetsrådets makt utan samtidigt riskerar att underminera den traditionella mellanstatliga processen som vanligtvis ligger till grund för skapandet av folkrättsliga regler. Samtidigt har säkerhetsrådet fått mycket beröm för sitt snabba och resoluta agerande och båda resolutionerna antogs enhälligt och med stöd även från icke-rådsmedlemmar. Målet med den här avhandlingen är att öka vår förståelse av säkerhetsrådets agerande och undersöka i vilken mån och på vilken grund det uppfattas som legitimt av FN:s medlemsstater. I avhandlingen analyseras därför mötesprotokoll från ett stort antal säkerhetsrådsdebatter för att se hur stater argumenterar för att det var legitimt för säkerhetsrådet att agera på det här sättet, alternativt på vilka grunder det inte var det. Studien tar avstamp i både folkrättsliga och statsvetenskapliga perspektiv på tillkomsten av internationella regler och problematiserar påståendet om den starkares rätt i det anarkiska internationella systemet. För att låna ett engelskt uttryck så säger man ofta att "might makes right", men hur går det egentligen till? Hur kan stormakter påverka framväxten och förändringen av internationella regler på ett sätt som inte undergräver reglernas status och integritet (och därmed deras användbarhet för stormakterna)- Författaren föreslår att legitimitet skulle kunna vara en central pusselbit i svaret på den frågan, då både juridiska och politiska aktörer är beroende av att deras agerande uppfattas som legitimt för att nå framgång. I avhandlingen ses legitimitet som ett övergripande begrepp som kan bygga på flera olika värden. Den här studien fokuserar speciellt på legalitet, principiellt rättfärdigande, samtycke och effektivitet. Författaren konstruerar därefter ett teoretiskt ramverk bestående av dessa värden - eller element - med vars hjälp staters officiella uppfattningar om legitimitet i gränslandet mellan folkrätt och internationell politik kan analyseras. Är det främst juridiska eller politiska element som betonas och talar man om legitimitet i relation till processen eller till innehållet? De huvudsakliga slutsatser som avhandlingen kommer fram till är att ett fokus på legitimitet verkar vara ett fruktbart sätt att förena de ofta alltför åtskilda forskningstraditionerna inom folkrätt och internationell politik. Ramverket visar sig också vara ett användbart analysinstrument och avslöjar till exempel att politiska element, såsom starkt samtycke eller hög effektivitet, ofta kunnat kompensera för brister i juridiska legitimitetselement, såsom legalitet eller principiellt rättfärdigande, i debatterna kring resolution 1373 och resolution 1540. Då det är lättare för stater med stora resurser att påverka faktorer som samtycke och effektivitet kan detta vara ett möjligt svar på frågan om hur stormakter kan utöva inflytande på den internationella rättsbildningen.