Perceptions of Trust and National Perspectives in Multinational Crisis Management: An Examination of the European Union Military Strategic Level

Abstract: Popular Abstract in Swedish Förtroende och nationella perspektiv i multinationell krishantering: en studie av Europeiska Unionens militärstrategiska nivå Doktorsavhandling av Olof Ekman, avdelningen för Brandteknik och Riskhantering vid Lunds Tekniska Högskola (LTH), Lunds Universitet, försvarad den 9 december 2011. Tidigare forskning pekar på att förtroende i större kriser är viktigt för att samarbete mellan människor ska kunna fungera bra. Eftersom förtroende i huvudsak bygger på personkännedom riskerar det att bli problematiskt när okända människor ska fungera tillsammans i kris. Frågan om förtroende i krishantering är aktuell eftersom multinationella kriser hanteras allt oftare av tillfälla ledningsstrukturer som etableras med kort varsel. Dessa strukturer består därför ofta av människor som är obekanta med varandra men som ändå förväntas kunna samarbeta och snabbt åstadkomma en fungerande ledningsorganisation. I de fall som nationer står bakom en krisledningsorganisation kan dessutom nationella intressen finnas med i bilden. Det betyder att människorna i en sådan krisledning kan uppleva att de har dubbla roller. Dels är de är en del av det multinationella kollektivet, ofta i form av en tydligt definierad befattning, dels representerar den egna nationen. Dessa dubbla roller kan teoretiskt sett leda till rollkonflikter, vilket kan vara allvarligt eftersom tidigare forskning har visat att rollkonflikter kan leda till minskat förtroende och samarbetsproblem. Den nationella rollen kan komma till uttryck på flera sätt. Dessa uttryck beskrivs i avhandlingen med samlingstermen ”nationella perspektiv.” Problemställningen berör Europeiska Unionen (EU) genom att EU:s Operativa Högkvarter (OHQ) för militärt ledda insatser inom ramen för GSFP (Gemensam Säkerhets- och Försvarspolitik) inte är en permanent organisation. Ett OHQ upprättas temporärt under tiden som EU genomför en operation och bemannas av militär personal från de medlemsländer som bidrar till operationen, vilket kan variera från gång till gång. Varje OHQ är därmed en ”ny” organisation, vilket gör att det kan finnas en risk för bristande förtroende och rollkonflikter grundade i nationell intressen i ett OHQ på det sätt som beskrivs i inledningen. Mot denna bakgrund undersöker avhandlingen perceptioner av förtroende och nationella perspektiv i ett EU OHQ. Forskningsfrågan är om rollkonflikter förekommer i ett EU OHQ som resultat av nationella perspektiv och i så fall om sådana konflikter kan kopplas till ett minskat förtroende. Forskningen kombinerar litteraturstudier, deltagande observation, intervjuer, enkäter och experiment, vilket gör avhandlingen till en kombination av kvalitativa och kvantitativa studier. Avhandlingens tyngdpunkt ligger i en fallstudie av det OHQ som EU upprättade i samband med insatsen i Tchad under 2008-2009; EUFOR Tchad/RCA OHQ i Fort Mont-Valérien utanför Paris. I likhet med vad tidigare forskning har visat tyder avhandlingens resultat på att förtroende är generellt viktigt i krishantering och att det grundar sig framför allt i personkännedom. Förtroende behöver dock inte enbart grunda sig på personkännedom. Stabsmedlemmar i det studerade OHQ:t verkade kunna härleda ett startkapital av förtroende för obekanta ur opersonliga källor. Sådana källor var huvudsakligen individens organisatoriska tillhörighet och formella roll i den multinationella krisledningen. Resultaten visar vidare att friktion mellan stabsmedlemmarna kunde uppstå när de tolkade situationer olika, men att dessa ofta hanterade det genom att aktivt försöka förstå den andres beteende i den aktuella situationen, vilket verkar ha bidragit till ett bibehållet förtroende. Sådana hanterande strategier verkade också omfatta nationella perspektiv. Möjligen var dessa hanterande strategier en spegling av vad andra författare beskriver som en global militär kultur som värderar förtroende, lojalitet och samarbetsförmåga. Avhandlingens resultat visar att nationella perspektiv förekom i det studerade OHQ:t, framför allt i form av attityder men även som beteende. Nationella grupper skiljde sig från varandra i genom att fransmän och irländare i större grad än andra uppgav sig benägna att tänka på sina nationers intressen i det dagliga arbetet, vilket också speglas i hur de övriga stabsmedlemmarna uppfattade dessa två grupper. Det kan ses mot bakgrund av att Frankrike och Irland dominerade OHQ:t på olika sätt. Frankrike bidrog med infrastrukturen, sambandsnätet, mer än hälften av personalen och bemannade flera av nyckelpositionerna i OHQ:t, medan Irland bidrog med den operativa chefen för insatsen och bemannade andra nyckelpositioner. Resultaten från fallstudien av OHQ:t tyder på att flera drivkrafter kan ligga bakom människors nationella perspektiv i multinationell krisledning. En sådan drivkraft skulle kunna vara att uppleva ett ansvar för helheten samtidigt som man är osäker på andra nationers förmåga. En annan drivkraft kan vara att en formell knytning till den egna nationen leder till en upplevd kontraktsmässig skyldighet att värna om den egna nationens intressen. Avhandlingen undersöker dessa möjliga drivkrafter i ett svenskt experiment med 180 studenter och aktiva från militären och brandväsendet. Experimentet visar att nationella perspektiv går att framkalla i experimentell miljö och då framträder starkast när den egna nationen är i minoritet och när försökspersonen är osäker på majoritetens förmåga. Intressant nog visar sig inga skillnader mellan civila och militära försökspersoner. Sammantaget visar resultaten att nationella perspektiv inte nödvändigtvis är kopplade till patriotism, utan kan också syfta till att minimera operativa osäkerheter. Det kan antingen tyda på att riskerna förknippade med rollkonflikter är övertolkade, eller att ett militärt OHQ har speciella karakteristika som gör att dessa problem överbryggas. Exempel på ett sådant kan vara den globala militära kulturen, som nämnt ovan. Avhandlingens främsta slutsatser är att förtroende i krishantering är viktigt och grundar sig främst på personkännedom. Förtroende för obekanta andra kan härledas ur opersonliga faktorer. En sådan faktor är individens formella roll. Nationella perspektiv förekommer sannolikt i EU OHQ, men leder inte nödvändigtvis till rollkonflikter och förtroendeproblem. Ett positivt samarbetsklimat är möjligt i ett OHQ under genomförandefasen av en operation trots inslag av nationella perspektiv.