Physiological recovery from night-call duty - a field study of physicians

Abstract: Popular Abstract in Swedish Läkares nattjour innebär långa arbetspass, höga krav, stress och sömnbrist. I dagens läge liknar nattjouren ofta ett nattskift med begränsade möjligheter till vila under arbetspasset. Skiftarbete med nattskift har i många undersökningar visats ge ökad risk för bland annat hjärtinfarkt och diabetes, samt även ha en negativ inverkan på välbefinnande och sömn. Samtliga dessa effekter anses bero på en störning av sömn och dygnsrytm, men sannolikt är orsakerna mer komplexa. Det har diskuterats om nattjoursarbete skulle kunna innebära liknande risker. Eftersom läkares jourpass är betydligt längre och dessutom mer oregelbundna än vid sedvanligt skiftarbete är det problematiskt att göra direkta jämförelser. Långa nattjourspass ger ofta en akut ökad trötthet som påverkar subjektivt välbefinnande och arbetsprestation. Dock är fysiologiska effekter och tänkbara långsiktiga hälsoeffekter av nattjoursarbete ytterst ringa studerat. Det kan förväntas att ett nattjourspass innebär en påtaglig belastning både mentalt och fysiologiskt. Det viktiga ur hälsosynpunkt är dock att man får en adekvat återhämtning efter jouren. Det är nämligen vanligtvis inte belastningen i sig utan upprepade episoder med bristande återhämtning som i ett långsiktigt perspektiv kan leda till sjukdom. Många läkare upplever nattjourtjänstgöringen som en mycket belastande del av arbetet. I jämförelse med det stora antal studier som finns av skiftarbete inom industrin är den speciella typ av skiftarbete som läkares nattjour innebär till stora delar ännu outforskad. Initiativet till de studier som avhandlingen bygger på kom från en grupp av anestesiläkare som var oroliga över potentiella hälsoeffekter av en tilltagande jourbörda. En omfattande fältundersökning av läkare med 16-timmars nattjour genomfördes år 2002 på Universitetssjukhuset i Lund. Deltagarna bestod av en grupp med 19 anestesiläkare och en grupp med 18 barnläkare och öron-näsa-hals-läkare. Läkarna var i genomsnitt 40 år och de flesta hade mångårig erfarenhet av nattjour. Anestesiläkare har rapporterats ha en hög belastning under nattjour. Det ständiga handhavandet av patienter med livshotande tillstånd skulle kunna tänkas medföra ett större behov av återhämtning efter nattjour än inom många andra specialiteter. Den huvudsakliga frågeställningen var om aktuella nattjourscheman gav utrymme för en adekvat återhämtning inom 1-3 dagar efter nattjour och om det fanns någon skillnad i återhämtningsmönster mellan de två studerade läkargrupperna. I studien undersöktes ett flertal fysiologiska system, som är kända för att påverkas av stress, nattarbete och sömnbrist. Upprepade mätningar vid dagarbete, nattjour och återhämtningsperioden efter nattjour gjordes enligt följande: blodprov för analys av metabola faktorer såsom blodsocker, blodfetter och sköldkörtelhormon; salivprov för fastställande av kortisolhalt; indirekt mätning av sömnlängd via detektion av handledsrörelser (aktigrafi); elektrokardiografi (EKG) för analys av hjärtfrekvensvariationer (Heart Rate Variability, HRV). Förutom denna provtagning fick deltagarna dagligen fylla i ett flertal frågeformulär med skattning av trötthet, sömnighet och upplevd återhämtning. De kemiska analyserna och de fysiologiska registreringarna indikerade att läkarna återhämtat sig till fullo två dagar efter nattjour. Det framkom inga omfattande skillnader mellan de två läkargrupperna avseende återhämtningsmönster. Vad gäller variationer i hjärtfrekvens hade anestesiläkarna tecken på en högre fysiologisk stressnivå, men ingen av läkargrupperna visade en bristande återhämtning efter nattjour. Sömnen under nattjour var endast cirka tre timmar i genomsnitt, vilket dock var förväntat. Återhämtningen av sömn efter nattjour, både i form av extra tupplur på dagtid efter jourpasset och nattsömn efter jour, bedömdes som tillräcklig. Dock visade det sig att läkarnas nattsömn endast var ca sex timmar efter en vanlig arbetsdag, vilket var överraskande. De 16-timmars scheman för nattjour som undersöktes verkade visserligen vara förenliga med en tillräcklig kortsiktig fysiologisk återhämtning inom 2 dygn, men den begränsade nattsömnen efter vanligt dagarbete skulle kunna ge en långsiktig påverkan på hälsan. Det bör påpekas att nattjoursarbetets struktur och innehåll kan ha avsevärda variationer beroende på specialitet. Detta innebär att de aktuella resultaten inte automatiskt kan generaliseras till nattjoursjourarbete i allmänhet. Man kan dessutom inte utesluta att läkare med kort erfarenhet av nattjour hade uppvisat ett annat återhämtningsmönster. Den observerade tiden för återhämtning stämmer väl med den erfarenhet som finns från undersökningar av skiftarbetare, men någon motsvarande studie av läkares återhämtning efter nattjour finns inte att jämföra med. Erfarenheterna från de aktuella undersökningarna bör kunna utnyttjas både vid rådgivning kring schemafrågor inom sjukvården och även på sikt förhoppningsvis kunna bidra till att skapa scheman som minimerar risker för ohälsa. I den aktuella studien var antalet deltagare av praktiska skäl begränsat, vilket gör att resultaten skall tolkas med viss försiktighet. Man kan även tillägga att det finns avsevärda individuella skillnader i tolerans för nattarbete, som inte närmare undersökts. Därför behövs fler studier av ffa läkares sömn i anslutning till nattjour och jämförelser mellan olika schematyper för att få ett bättre underlag för planering av nattjoursystem som tillåter en adekvat återhämtning. Detta är en förutsättning för en god arbetsmiljö för läkare och ett effektivt omhändertagande av patienter.