GENERAL ORAL GLUCOSE TOLERANCE TEST DURING PREGNANCY, AN OPPORTUNITY FOR IMPROVED PREGNANCY OUTCOME AND IMPROVED FUTURE HEALTH

Abstract: Popular Abstract in Swedish Graviditetsdiabetes (GDM) definieras som förhöjt blodglukos (blodsocker) som uppstår eller upptäcks under graviditet och som oftast försvinner efter förlossningen. Orsaken anses vara en otillräcklig förmåga att öka insulinproduktionen i takt med det ökade behov som normalt uppträder under en graviditet till följd av hormonella förändringar. Livsstilsfaktorer såsom stillasittande, felaktig kost och övervikt innebär en ökad risk att drabbas. GDM kan betraktas som en manifestation av typ 2 diabetes under graviditet och är en stark riskfaktor för framtida diabetesinsjuknande. GDM ger oftast inga symtom och är därför svårt att upptäcka utan aktivt sökande. Diagnosen ställs med en oral glukostoleranstest (OGTT). Cirka 300 nya kvinnor med potentiellt anlag för diabetes identifieras varje år i Skåne med hjälp av OGTT under graviditet. Högt blodglukos hos modern innebär i sin tur högt blodglukos hos fostret. Detta medför en ökad insulinproduktion hos fostret med risk för alltför kraftig fostertillväxt och förlossningskomplikationer. Därför är det viktigt att behandla förhöjda glukosvärden hos modern. Målet med avhandlingsarbetet var dels att beskriva ett tillförlitligt sätt att diagnostisera GDM och att beskriva kvinnornas uppfattning om den vård som erbjuds, dels att beskriva graviditetsutfallet och att kartlägga förekomsten av diabetes efter förlossningen utifrån olika gränsvärden vid OGTT under graviditet, samt att utvärdera behovet av sjukvård efter GDM. Rutiner för allmän, decentraliserad OGTT under graviditet med hög kvalitet och högt deltagande har beskrivits. Resultat jämfördes för åren 1995-1999 och 2000-2003 och för två lika områden men med olika screeningmetoder, OGTT till alla eller slumpmässiga glukosmätningar (RGM) med värden över en viss gräns som urval för OGTT. Med OGTT till alla identifierade 100% fler kvinnor med GDM än med RGM-metoden och de som inte identifierades med RGM-metoden var lika sjuka som de som identifierades. Kvinnornas uppfattning om det utökade vårdprogram som erbjöds alla med diabetes under graviditets har efterfrågats. En enkät gavs till alla kvinnor med diabetes före graviditeten såväl som till alla kvinnor med GDM, som besökte Specialistmödravården i Lund under tiden från 2002-10-01 till och med 2003-10-31. Resultatet visade att kvinnorna var mycket nöjda med vården, speciellt med den möjlighet som gavs att delta i beslut och den respekt som visades för deras 55 uppfattning, men de önskade bättre förberedelse inför glukosbelastningen och bättre informationsflöde mellan enheter. Kvinnor förlösta 2003-2005 deltog i en uppföljningsstudie. Alla hade genomfört en OGTT under graviditeten. Olika gränsvärden för 2-tim kapillärt plasmaglukos användes, >10.0 mmol/L (GDM), 8.6-9.9 mmol/L (sänkt glukostolerans under graviditet, GIGT) och <8.6 mmol/L (normal glukostolerans under graviditet, kontroller). Vid uppföljningen 1-2 år efter förlossningen hade 11% (n=160) i GDMgruppen, 4% (n=309) i GIGT-gruppen och ingen (n=167) i kontroll-gruppen diabetes. Vid diagnosen GIGT erbjöds en förnyad OGTT. Gruppen som vid förnyad test fick diagnosen GDM hade samma diabetesförekomst vid uppföljningen som den ursprungliga GDM-gruppen. Förlossningsresultatet var försämrat för kvinnor med GDM och GIGT jämfört med kontroller, vilket sammanföll med ökat glukosvärde vid OGTT. Resultaten visade ökad förekomst av högt blodtryck under graviditet, fler igångsättningar av förlossning, fler akuta kejsarsnitt, fler stora barn för tiden, fler barn med Apgar score <7 vid 5 min efter förlossning, liksom ett större behov av neonatal intensivvård. Kvinnor med GDM riskerade att behöva söka sjukvård mer än 3 gånger så ofta som kontrollerna, till en genomsnittligt 50% högre kostnad, vilket var tydligt upp till 7 år efter förlossningen. Slutsats: Allmän decentraliserad OGTT i samband med graviditet identifierar alla med GDM, ger en chans att förbättra graviditetsutfallet och en möjlighet att tidigt informera kring livsstilsförändringar för att förbättra framtida hälsa.