Nutrient cycling in agroecosystems: nitrogen cycling in southern Sweden in the 1850s and two Tanzanian villages in the 1990s

Abstract: Popular Abstract in Swedish För analys av agroekosystems näringsämnescirkulation presenteras här en generell modell. I centrum står födoproduktionsintensitet, mänsklig bärförmåga, uthållighet och effektivitet. Modellen kan användas på system med flera markanvändningstyper och är därför lämpad för studier i olika skalor. Jämförelser av alla slags agroekosystem, oavsett tid och rum, är möjliga. Olika näringsämnen kan analyseras med modellen. Kvävets cirkulation i Malmöhus län, 1858, och två tanzaniska byar, 1989-91, studeras som exempel. Ekologiska principer för hur människan kan öka sin födoproduktion, utifrån cirkulation av näringsämnen, diskuteras och exemplifieras. Huvudsakliga slutsatser: - Det råder en konflikt mellan ökad matproduktion och uthållighet. - Agroekosystem dominerade av grödoproduktion har en högre mänsklig bärförmåga och är mer effektiv, med avseende på kväveförluster per kväveenhet i matproduktionen, jämfört med system dominerade av djurproduktion. - Varken de tanzaniska eller de skånska agroekosystemen kan anses som uthålliga. - Stora kväveförluster konstateras från djurgödsel/exkrement, speciellt i de skånska systemen. - Biologisk kvävefixering på åkermark var den viktigaste införseln av kväve i de skånska agroekosystemen och har en stor potential för att förbättra kväveunderskotten på de tanzaniska åkrarna.