Cardiac arrest and therapeutic hypothermia: Prognosis and outcome

Abstract: Popular Abstract in Swedish Personer som drabbas av hjärtstopp riskerar grava hjärnskador p.g.a. brist på blodflöde till hjärnan. Patienterna blir ofta långvarigt medvetslösa och vårdas på intensiv¬vårdsavdelning i respirator. Risken för hjärnskada kan minskas med kyl¬behandling. Under kylbehandlingen, cirka 1.5 dygn, får patienten sederande och ev. muskelavslappnande medicin för att minska ”huttring”. Medicineringen påverkar möjligheten att göra en neurologisk värdering under kylbehandlingen och den närmsta tiden därefter. För att kunna ta ställning till fortsatt vård och ge bästa möjliga information till anhöriga krävs därför andra prognostiska metoder. Målet med avhandlingen var att undersöka kontinuerligt amplitudintegrerat EEG (aEEG) samt hjärnskademarkörerna neuron¬specifikt enolase (NSE) och S-100B som tidiga markörer för hjärnskada hos kylbehandlade patienter. Studierna omfattade kylbehandlade patienter i Lund, Malmö och Helsingborg under åren 2003-2008. Kontinuerligt amplitudintegrerat EEG (aEEG) kopplades upp då patienten anlände till intensiv¬vårdavdelningen och kopplades ner då patienten återfick medvetandet eller, vid fortsatt medvetslöshet, efter 120 timmar. Serumprover för hjärnskademarkörerna NSE och S-100B togs vid upprepade provtagningstillfällen under de tre första dygnen efter hjärtstoppet. För de patienter som inte återfick medvetandet kompletterades ovanstående med neurologisk undersökning, magnetresonans¬tomografi av hjärnan (MR) och somatosensorisk evoked potential (SSEP) tre dygn efter kylbehandlingens avslutning. (Vid SSEP stimulerar men nerver i handleden elektriskt och mäter hur nervimpulserna fortleds till hjärnan.) Överlevande patienter följdes upp sex månader efter hjärtstoppet. De viktigaste resultaten var: i. att ett kontinuerligt aEEG-mönster vid kyl¬behandlingens avslutning talade starkt för att patienten skulle återfå medvetandet, medan andra aEEG-mönster talade starkt för fortsatt medvetslöshet. ii. att en status epilepticus-bild i aEEG sågs hos 28% av patienterna och att detta innebar en hög risk för fortsatt medvetslöshet: endast 7% av dessa patienter återfick medvetandet. iii. att NSE-värden över 28 µg/l 48 timmar efter hjärtstoppet, respektive en ökning mellan 24 och 48 timmar efter hjärtstoppet, talade starkt för dålig prognos. iv. att cirka 50% av de patienterna var i livet sex månader efter hjärtstoppet och att 97-98% levde ett självständigt liv. Trots detta kunde brister i framför allt minnesfunktioner konstateras. 2-3% hade kraftigt nedsatt funktionsnivå. v. att 34 av 111 patienter som var medvetslösa tre dygn efter avslutad kyl¬behandling hade tre typer av skademönster: • Multipla tecken på hjärnskada i form av mycket djup medvetslöshet, bortfall av SSEP, utbredda skador på MR och gravt patologiskt aEEG. Inga av dessa patienter återfick medvetandet. • Mycket djup medvetslöshet med status epilepticus bild i aEEG utan andra tecken på utbredd hjärnskada. Endast en av dessa patienter återfick medvetandet. • Ytlig medvetslöshet med kontinuerligt aEEG-mönster. Dessa patienter återfick alla medvetandet. Sammanfattningsvis kan kontinuerligt aEEG och NSE ge tidig information om patienten som kylbehandlas efter hjärtstopp kommer att återfå medvetandet eller inte. Hos patienter som är långvarigt medvetslösa kan en kombination av undersökningar sannolikt underlätta värderingen av patientens prognos. De patienter som återfår medvetandet kan i de allra flesta fall återgå till ett självständigt liv.