The ubiquity and type diversity of papillomaviruses in normal skin

Abstract: Popular Abstract in Swedish Papillomvirus infekterar ett brett spektrum av ryggradsdjur, såsom människa, olika ap-arter, ko, älg, elefant, ren och bofink. Dessa virus kan ge så vitt skilda symptom som cancer och vårtor. De indelas efter vilken art de infekterar, och inom arterna efter skillnad i DNA-sekvens mellan olika isolat (typer). Hittills har 92 humana papillomvirus (HPV) typer beskrivits, och dessa kan i sin tur delas upp i två undergrupper, de som infekterar hud och de som infekterar slemhinnor. Vissa slemhinne-typer (HPV-6 och HPV-11) orsakar kondylom (könsvårtor) och andra så kallade högrisk-typer (t.ex. HPV-16 och HPV-18) hittas i genitala cancrar och annan cancer i munhålan. Högrisk-typer kan med känslig molekylärbiologisk teknik hittas i mer än 90 % av alla livmoderhalscancrar, och detta har medfört att intresset för att utveckla vaccin mot dessa HPV typer är stort. Intresset har också ökat för de HPV typer som infekterar huden, eftersom dessa misstänks kunna spela en roll vid utveckling hudcancer (ej melanom). Emellertid har försöken att bevisa samband mellan dessa typer av hudcancer och speciella hud HPV typer på senare tid försvårats avsevärt, eftersom frisk hud också i hög grad visats vara infekterad av en mångfald HPV typer utan några symptom. De studier som denna avhandling bygger på har genomförts med en nyutvecklad PCR teknik (polymerase chain reaction; polymeras kedjereaktion). Med hjälp av denna teknik kan mycket små mängder av virus DNA förökas miljontals gånger, för att sedan lätt kunna detekteras. Den nya PCR tekniken som utvecklades på vårt laboratorium visade sig kunna påvisa de flesta tidigare kända HPV typer, och dessutom ytterligare ett stort antal nya hud papillomvirus typer från människa, samt även från några andra ryggradsdjur. Med den nya PCR tekniken kunde vi påvisa HPV genom enkel provtagning med bomullspinne från huden. Förekomst av HPV påvisades i hög frekvens i normal hud hos 94 % (49/52) av njurtransplanerade patienter, 82 % (23/28) av dialyspatienter och hos 80 % (64/80) av friska kontroller. Vanligast var HPV fynd i pannan, vilket skulle kunna bero på nedsatt immunförsvar i huden till följd av UV-ljus och därmed en något ökad virusaktivitet. Det noterades också att förekomst av HPV i normal hud ökade med stigande ålder, vilket också skulle kunna vara en följd av på försämrat immunförsvar. Prover tagna från normal hud i fem olika länder (Sverige, Bangladesh, Japan, Zambia och Etiopien) jämfördes med avseende på HPV förekomst och HPV typer. HPV förekomsten låg runt 60 % -70 % i alla länder, och ett stort antal olika HPV typer påvisades (88 st.), men endast en HPV typ (HPV-5) hittades i alla fem länder. HPV infektioner med ett stort antal HPV typer finns således i normal hud hos friska människor i hela världen. För att utröna vid vilken ålder vi förvärvar de symptomfria HPV infektionerna i huden samlades prover in dagligen från nyfödda barn och deras mammor tills de lämnade BB. Redan under de första levnadsdygnen blev minst ett prov positivt hos 11 av barnen (69 %) och fyra av dem hade vid minst ett tillfälle samma HPV typ som modern. Detta visar att nyfödda barn exponeras för papillomvirus i samma ögonblick de föds och att dessa hud-infektioner etableras i tidig ålder. Nästa steg blev att undersöka om även andra ryggradsdjur bär på liknande symptomfria papillomvirus infektioner. Prover från hud och päls från 111 ryggradsdjur tillhörande 19 olika djurarter analyserades därför, och hos åtta av dessa arter kunde vår metod detektera papillomvirus DNA. Virus påvisades hos schimpanser (9/11), gorillor (3/4), långsvansade makaker (14/16), spindelapor (2/2), vari (stor lemur) (1/2), kor (6/10), älgar (4/4) och hos en uroxe. Att papillomvirus kunde påvisas i dessa djurarter med en PCR teknik som är utvecklad för humana papillomvirus visar att papillomvirus som infekterar huden hos olika arter har nära släktskap. De funna resultaten talar för att papillomvirus kan inräknas bland de mikro-organismer som tillhör hudens normalflora. Att papillomvirus finns i frisk hud hos många arter och att de troligtvis har utvecklats tillsammans med sina värddjur under hundratals miljoner år, väcker frågan om dessa virus även har en okänd funktion i huden som är till fördel för sin värd.