Methylisothiazolinones. Diagnosis and prevention of allergic contact dermatitis

University dissertation from Occupational and Environmental Dermatology, Dept. of Dermatology, University Hospital, S-205 02 MALMÖ, Sweden

Abstract: Popular Abstract in Swedish Metylisotiazolinoner. Diagnostik och prevention av allergiska kontakteksem. Konserveringsmedel är biologiskt aktiva ämnen som hindrar mikroorganismer som t.ex bakterier och svampar att föröka sig. Produkter som innehåller vatten behöver konserveringsmedel, annars kan t ex konsistens, färg och lukt förändras så att produkten blir oanvändbar. Hudvårdsprodukter, rengöringsmedel, kosmetika men även skärvätskor, målarfärg, lack och lim innehåller ofta konserveringsmedel. Eftersom konserveringsmedel är biologiskt aktiva ämnen är det inte förvånande att de vid hudkontakt även kan framkalla kontaktallergi. Flera konserveringsmedel är kända kontaktallergen. Under åttiotalet orsakade ett nytt konserveringsmedel, Kathon® CG, kontaktallergier hos många människor. Kathon® CG består av 2 aktiva substanser (metylisotiazolinoner) vars kemiska benämningar är 5-klor-2-metyl-4-isotiazolin-3-on (MCI) och 2-metyl-4-isotiazolin-3-on (MI). Eftersom många hygienartiklar och rengöringsprodukter saknade innehållsdeklarationer var det svårt att fastställa hur allergin hade uppkommit. Syftet med avhandlingen har varit att förbättra diagnostiken av allergiska kontakteksem orsakade av metylisotiazolinoner men även att försöka finna metoder för att förhindra eksem orsakade av dessa. Avhandlingen grundar sig på 9 vetenskapliga uppsatser som alla handlar om metylisotiazolinoner. I första delarbetet beskrivs hur metylisotiazolinonerna MCI och MI med en kemisk metod kunde påvisas i olika typer av produkter. En tredjedel av de 123 analyserade produkterna som våra Kathon® CG allergiska patienter använt innehöll metylisotiazolinoner. Dessa var ungefär lika vanligt förekommande i hygienartiklar som kvarstannar på huden under flera timmar som i produkter som snabbt sköljs av huden. Studien visade även att alla patienterna använt åtminstone en metylisotiazolinon-innehållande produkt. Med hjälp av denna metod har sambandet mellan användningen av produkter innehållande metylisotiazolinoner och kontakteksem orsakat av metylisotiazolinoner kunnat fastläggas. Eftersom många produkter saknade och fortfarande saknar innehållsdeklaration behövs den kemiska metoden för att påvisa förekomsten av metylisotiazolinoner i olika produkter. För att kunna fastställa vilket eller vilka ämnen i Kathon® CG som orsakade kontaktallergi använde vi samma kemiska metodik för att isolera olika ämnen ur Kathon® CG (delarbete två). Av delarbetena två och tre framgår att tre kontaktallergen har isolerats och identifierats. Både MCI och MI men även en annan metylisotiazolinon, 4,5-diklor-2-metyl-4-isotiazolin-3-on (45243-K-CG) som förekommer i låg koncentration i Kathon® CG visades vara kontaktallergen. I delarbetena fyra och fem studerades sensibiliseringskapaciteten för de tre isolerade och identifierade kontaktallergenen. De tre ämnena testades på ett likvärdigt sätt på marsvin och vi fann att MCI och 45243-K-CG var starka allergen och MI ett svagt allergen. Konserveringsmedel som är baserade på metylisotiazolinoner innehåller alltså flera potenta kontaktallergen och det har därför rekommenderats att de inte ska användas i hygienartiklar som dröjer kvar på huden. I delarbete sex visas dock att metylisotiazolinoner fortfarande är vanliga i sådana produkter. Vissa industrier hanterar konserveringsmedel som innehåller höga koncentrationer av metylisotiazolinoner (delarbete sju). Om sådana konserveringsmedel spills på huden kan både kemisk etsskada och kontaktallergi för metylisotiazolinonerna uppkomma. När vi kartlade yrkeshudsjukdomar på en industri där höga koncentrationer av metylisotiazolinoner hanterades fann vi att både kemiska etsskador och allergiska kontakteksem av dessa konserveringsmedel var vanligt förekommande trots att företaget hade vidtagit åtgärder för att förhindra kontakt med konserveringsmedlen (delarbete sju). I delarbete åtta visas att den kemiska strukturen av metylisotiazolinoner kan förstöras och härigenom minska de korrosiva och eksemframkallande egenskaperna hos konserveringsmedel som innehåller höga koncentrationer av metylisotiazolinoner. I det nionde delarbetet visas att ett kroppseget ämne, glutation, som tillsats i hudkrämer kan inaktivera metylisotiazolinoner. Ytterligare studier får visa om det praktiskt kan användas för att förhindra allergiska kontakteksem orsakade av metylisotiazolinoner.

  This dissertation MIGHT be available in PDF-format. Check this page to see if it is available for download.