Regulatory properties of dendritic cells and B cells in adaptive immunity

Abstract: Popular Abstract in Swedish Människans immunsystem utgörs av en komplex sammansättning av celler och molekyler, som interagerar med varandra men även med kroppens övriga vävnader. Dess huvudsakliga uppgift är att förse sin värd med ett försvar mot yttre och inre förhållanden, som kan orsaka denna skada, t.ex. bakterie- och virusinfektioner eller betingelser för utveckling av cancer. Denna försvarsaktivitet måste dock kontinuerligt balanseras på ett sådant sätt, att immunförsvaret inte angriper kroppsegna vävnader eller sätter igång reaktioner av onödig styrka eller missriktad karaktär. Immunförsvaret måste således uppvisa specificitet, aktiveras endast då uppenbara behov föreligger samt urskilja vilka försvarsmekanismer, som är lämpligast i varje enskilt fall. Vi kan t.ex. vanligtvis uthärda feber i samband med en maginfluensa men skulle knappast stå ut med motsvarande symptom varje gång vi åt. Detta påstående kan tyckas vara naivt, men för t.ex. en nötallergiker kan maten bli betydligt mer besvärande än en enkel maginfluensa. B- och T-lymfocyter utgör de celler som ger immunförsvaret dess specificitet. Varje enskild lymfocyt har ett antal identiska och för den enskilda lymfocyten unika receptorer på sin yta. Dessa receptorer kan känna igen en unik substans (antigen). Under en pågående immunrespons aktiveras endast de lymfocyter, som bär receptorer som kan binda till det aktuella främmande ämnet, t.ex. ett virus. Dessa lymfocyter kommer att öka kraftigt i antal och därefter utsöndra molekyler, som kan neutralisera smittämnet (antigenet). B-lymfocyten utsöndrar antikroppar och T-lymfocyten speciella signalsubstanser, s.k. cytokiner. Cytokiner kan i sin tur aktivera andra av immunförsvarets celler (inklusive B-lymfocyter), så att dessa också kan bidra till att eliminera det antigen, som utlöst reaktionen. Denna aktivering är alltså selektiv, och såväl B- som T-cellen bidrar till att endast vissa av immunförsvarets celler och molekyler rekryteras vid en given infektion. Denna avhandling upptar fyra experimentella arbeten, i vilka olika mekanismer för reglering av B-cellens antikroppsproduktion och T-cellens cytokinproduktion har undersökts. B-cellers förmåga att styra T-celler har också studerats. Vidare har s.k. dendritiska celler analyserats i relation till hur dessa påverkar B- och T-cellers aktivitet. Slutsatser presenteras i de enskilda arbetena samt i den inledande summeringen av B-, T- och dendritiska cellers interaktioner under immunreaktioner.