PREVENTION OF POSTSURGICAL ABDOMINAL ADHESIONS BY POLYPEPTIDES

University dissertation from Department of Surgery, Clinical Sciences Lund, Lund University

Abstract: Popular Abstract in Swedish Sammanväxningar i buken utvecklas efter flertalet kirurgiska bukingrepp och utgör en betydande orsak till tarmvred, buksmärta och infertilitet. Buksammanväxningar skulle potentiellt kunna minskas i omfattning med användande av förebyggande behandling men här finns klara begränsningar i exempelvis effekt och ett stort utrymme för förbättring. De i denna avhandling ingående studierna har utvärderat effekten av olikladdade polypeptider givna i bukhålan i syfte att minska sammanväxningar. Hypotesen var att en kombination av olikladdade polypeptider, som resulterar i ett låglösligt komplex, effektivt skulle minska buksammanväxningar. Vi menar att poly-L-glutamat (pG) och poly-L-lysin (pL) kan utgöra en sådan möjlig framtida effektiv förebyggande behandling av buksammanväxningar. Inverkan på normalt förekommande vita blodkroppar i bukhålan och läkning av samtidigt utförd tarmanastomos har studerats. Dessutom studerades olika doser av polypeptiderna och olika administrations-sätt. Alternativa kombinationer till pL och pG testades. Olika polypeptider, inkluderande lysosym, pG, pL och kombinationer av dessa utvärderades mot hyaluronsyra (som användes i kommersiellt tillgängliga preparat idag). En standardiserad skada på bukhinnan gjordes på möss och de olika substanserna gavs i omedelbar anslutning till operationens avslutande. Längden av sammanväxningar mot bukhinnedefekten mättes och uttrycktes i procent av totala längden efter sju dagar. Med s k flödescytometri utvärderades effekten på makrofager (vita blodceller) i bukhålan och deras överlevnad respektive upptagsförmåga (fagocytos) i syfte att göra en utvärdering av eventuell negativ inverkan av polypeptidkombinationen. Morfo-logiska (vävnadsbilder) studier gjordes på såret och dess läkning över tiden. Olika doser av de substanser som befanns mest gynnsamma i kombination (pL+pG) studerades liksom enbart lokal behandling mot enbart den skadade ytan på bukhinnan. Dessutom studerades inverkan av polypeptiderna på samtidigt utförd tarmanastomos (då hyaluronsyra rapporterats ha negativ inverkan på tarmläkningen) liksom hur effekten var beträffande motverkan av buksammanväxningar vid samtidigt förekommande infektion i bukhålan. Kombinationen pL och pG minskade signifikant mängden buksammanväx-ningar. Det visade sig att komplexet var nedbrytbart och inte påverkade funktionen hos bukhålemakrofager och att polypeptidkomplexet specifikt fastnade på enbart det skadade bukhinneområdet. Samtidigt sågs också att hållfastheten i gjord tarmanastomos ökade under de första dagarna efter operation. Sammanfattningsvis fann vi en stark mekanisk bindning av komplexet pL och pG till ett standardiserat bukhinnesår och denna bindning var utsträckt över tiden med en gradvis nedbrytning och ersättande av normal vävnad samtidigt som man inte såg någon negativ effekt på funktionen av bukhålemakrofager. Fortsatta studier får utvärdera konceptets betydelse och eventuella kliniska värde.

  CLICK HERE TO DOWNLOAD THE WHOLE DISSERTATION. (in PDF format)