Modern landfill leachates – quality and treatment

Abstract: Popular Abstract in Swedish Deponier (soptippar) har förändrats kraftigt de senaste decennierna. Detta beror främst på ändrad lagstiftning vilken i sin tur till stor del bygger på en önskan att skydda miljön. Dock har lag¬stiftningen implementerats utan riktig kännedom om dess konsekvenser för utsläppen från deponier på lång sikt. För att öka förståelsen för konsekvenserna genomfördes det forsknings¬projekt som beskrivs här. Resultaten visar att även om utsläppen av organiskt material och näringsämnen är mycket mindre ur moderna deponier så är skillnaderna mellan äldre och nyare deponiers inre inte så stora som kunde förväntas, i alla fall inte på kort sikt. Detta gör att utsläppen av tungmetaller blir i ungefär samma storleksordning. Deponier orsakar utsläpp till luft och vatten. Fram till för inte så länge sedan slängdes vad som helst på en deponi, till exempel stora mängder hushållsavfall. Som de flesta vet så innehöll en vanlig soppåse en stor andel nedbrytbart material, bland annat matrester. När detta bryts ned i deponin förbrukas syre och därför är de flesta deponier syrefria. När organiskt material bryts ned i den syrefria miljön bildas så kallad deponigas som är en växthusgas. Vatten som kommer i kontakt med avfallet i deponin kallas för lakvatten och innehåller en mängd olika för¬o¬ren¬ingar. De största miljöproblemen med lakvatten har hittills varit orsakade av organiskt material och salter, inklusive näringsämnen. För att komma tillrätta med miljö¬problemen har lag¬stiftarna förbjudit deponering av organiskt avfall. Eftersom det är biologiska ned¬brytnings¬processer som styr lakvattnets sammansättning i gamla deponier så kan moderna deponier med små mängder organiskt material förväntas vara väldigt annorlunda. På vad sätt de är annorlunda var huvudfrågan för det aktuella forskningsprojektet. Resultaten visar att det trots allt går att uppmäta en liten nedbrytningspotential i sådant avfall som hamnar på moderna deponier. Därför kan syrefria förhållanden uppstå även där. Utsläppen av deponi¬gas kommer troligen inte att bli särskilt stora, men syrebristen verkar leda till att lakvattnets kemi inte blir så annorlunda som förväntat. Läckaget av tungmetaller påverkas kraftigt av syre¬tillgången, och det har funnits farhågor om att utsläppen av metaller skulle vara mycket större i moderna deponier. Så verkar dock inte vara fallet; de verkar bli ungefär lika stora eller något större. Forskningen visar att vissa metaller kan komma att ha förhöjda halter i lakvattnet även efter lång tids urlakning, så i likhet med äldre deponier kan de moderna förväntas vara en belastning under lång tid vilket i deponisammanhang kan betyda decennier, århundraden eller ännu längre. Den största skillnaden mellan lakvatten från moderna och gamla deponier är de låga halterna av organiskt kol och ammonium i de moderna. Ammonium betraktas som den allvarligaste föroreningen från gamla deponier på lång sikt, men i vissa moderna deponier är dess halter extremt låga. Det betyder att i framtiden behöver reningen av lakvatten inte längre fokusera på organiskt material och närings-ämnen vilket varit vanligast hittills. I stället kan den fokusera på att ta hand om till exempel tungmetaller. En del av studien handlade om att rena lakvatten från tungmetaller med olika filter. Aktivt kol, benmjöl och järnfilspån visade sig kunna avskilja många metaller, men inget material kunde ensamt ta bort alla. En kombination av filtermaterial skulle kunna vara ett relativt billigt sätt att rena framtidens lakvatten, men det är viktigt att tänka på att det material som fungerar för ett vatten kanske inte fungerar för ett annat.