Effects of palatable diets on appetite regulation, appetite peptides and neurogenesis
Abstract: Popular Abstract in Swedish Fetma ökar epidemilikt i hela världen, delvis på grund av en ökad konsumption av dieter som innehåller mycket fett och/eller socker. Ghrelin och leptin är hormoner som produceras perifert med effekter på födointag och energihomeostas. Ghrelin i cirkulationen ökar vid energibrist, t ex vid fasta och signalerar därmed hunger. Leptin ökar vid födointag och signalerar mättnad. Råttor som fått en diet med mycket socker i hade ingen skillnad mellan faste och postprandiella nivåer av leptin och ghrelin. Denna skillnad försvann också i råttor som fått en fettrik diet att äta. Leptin- och ghrelinnivåerna var förhöjda hos råttor som fått äta en diet med både mycket fett och socker. Dessa förändringar i leptin och ghrelin ser vi som ett sätt för djuren att försöka försvara sig mot en överkonsumption av dessa kaloritäta dieter. Detta försök är dock inte effektivt nog utan djuren går upp mer i vikt än kontrolldjuren som fått en kalorisnål diet. Vi fann en intressant sak, nämligen att fruktos, som är ett vanligt sötningsmedel, ökade nivåerna av både leptin och ghrelin. En gastrektomi, d v s avlägsnandet av magen, resulterar i en 80%-ig minskning av ghrelin i cirkulationen, minskade fettdepåer och en minskad termogenes. Daglig administration av ghrelin till gastrektomerade möss resulterade i en normalisering av fettmängden och termogenesen. Råttor som ätit en fettrik diet under fyra veckor visade sig ha en försämrad neurogenes, d v s de hade ett mindre antal nyfödda nervceller, jämfört med kontrolldjuren som ätit fettsnål diet. De råttor som ätit en fettrik diet hade ökad nivåer av kortikosteron i cirkulatione jämfört med kontrolldjuren.
CLICK HERE TO DOWNLOAD THE WHOLE DISSERTATION. (in PDF format)