The role of B cells and Th2 cytokines in physiological and pathological inflammation

University dissertation from Lars Svensson, Department of Cell and Molecular Biology, Section for Medical Inflammation Research, I 11/BMC, 221 84 Lund

Abstract: Popular Abstract in Swedish Vårt immunförsvar har utvecklats genom evolutionen för att kunna motstå infektioner från diverse mikrober (parasiter, bakterier, virus). Kroppen svarar då med en inflammationsrespons för att kunna bekämpa infektionen. Immunsvaret kan delas upp i det icke specifika immunsvaret, bestående av bl.a. fagocyterande celler samt det specifika immunsvaret, bestående av sk T och B celler. Vid initieringen av inflammationsresponsen aktiveras först det ospecifika immunsvaret vilket senare följs av det specifika immunsvaret. Dagligen bildas miljontals olika B och T celler med receptorer som känner igen olika strukturer. Detta har evolutionen gett oss för att kunna få ett riktat immunsvar mot en specifik struktur som uttrycks på de infekterade mikroberna. Specifika T och B celler kan då via frisläppande av immunoregulatoriska proteiner, sk cytokiner, eller antikroppar styra det ospecifika immunsystemet att attackera och bekämpa mikrober. Det finns dock cytokiner som har en nedreglerande funktion av inflammationsresponsen som IL-4 och IL-10 och de kallas även för Th2 cytokiner. Den enorma mångfaldigheten av specificitet hos B och T celler innebär att T och B celler bildas som har specificitet för kroppsegen frisk vävnad. I friska personer så kontrolleras (via deletioner eller nedreglering) dessa sk autoimmuna T och B celler av kroppen via diverse mekanismer. Resultatet blir att de försvarsceller vi har i kroppen är ”toleranta” mot egna strukturer. I autoimmuna sjukdomar har tolerans mekanismerna slutat att fungera och autoimmuna T och B celler aktiveras och dirigerar en attack mot egen frisk vävnad. Vid reumatisk artrit (RA) uppstår en inflammationsrespons mot broskproteiner medan det i MS uppstår mot myelin. Myelin skyddar nerverna i centrala nervsystemet. Ett foster består till hälften av delar från modern respektive fadern. Det innebär att den havande modern uppfattar faderns delar av fostret som något främmande. En avstötningsmekanism påbörjas initierat av immunförsvaret. Men i graviditetsskedet hindras avstötningen eftersom immunförsvaret bli tolerant mot fostret. I denna avhandling har två olika modeller på möss använts för att studera humant RA och MS. För RA har modellen kollagen inducerad artrit (CIA) använts och för MS, experimentell autoimmune encephalomyelitis (EAE). Vi visar att cytokinet IL-4 har en dubbel roll i artritutvecklingen. I den första akuta fasen av sjukdomen kan IL-4 ha en patogen roll medan det i den senare kroniska fasen av sjukdomen har en skyddande roll. Betydelsen av B celler i CIA och EAE skiljer sig. I artritutvecklingen är B celler helt essentiella för att artrit skall kunna utvecklas, medan det i EAE modellen endast har en additativ effekt. Vi visar också att hon möss och det kvinnliga könshormonet östrogen har en nedreglerande effekt på artritutvecklingen och att sänkningen inte bara beror på B celler eller en ändring av immunsvaret till att producera bl.a. Th2 cytokiner. Avhandlingen berör också reproduktions immunologi och de känsliga mekanismer som uppstår mellan modern och fostret. Här visar vi att Th2 cytokiner inte är nödvändiga för att fostret skall bevaras från avstötning under graviditeten hos möss och att B celler kan överföras från modern till fostret.

  This dissertation MIGHT be available in PDF-format. Check this page to see if it is available for download.