Irradiation of members of the general public from radioactive caesium following the Chernobyl reactor accident. Field studies in a highly contaminated area in the Bryansk region, Russia

Abstract: Popular Abstract in Swedish Bestrålning av allmänheten från radioaktivt cesium efter Tjernobylolyckan. Fältstudier i ett högkontaminerat område i Bryanskregionen i Ryssland. Olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl i Ukraina 1986 orsakade att stora delar av Europa kontaminerades med radioaktiva ämnen, varav 137Cs är det som fortfarande finns kvar pga sin långa halveringstid (30.2 år). Bryanskområdet i sydvästra Ryssland, ca 20 mil från Tjernobyl, fick ganska höga depositionsnivåer av 137Cs, pga att det regnade då ett moln från reaktorn passerade området. 1990 initierades ett samarbete mellan Radiofysikavdelningarna i Malmö och Göteborg och Strålskyddsinstituten i Sverige, Ryssland och Norge. Efter 1993 deltog endast de svenska och ryska grupperna. I september eller oktober månad varje höst mellan 1990 och 1998 gjordes expeditioner till området för att mäta stråldoserna till människor i de drabbade byarna, där depositionen av 137Cs var mellan 0.9 och 2.7 MBq/m2 (i Sverige fick vi som mest 200 kBq, dvs ca en faktor 5 mindre). Vid expeditionerna mättes helkroppsinnehållet av 137Cs hos frivilliga från några olika byar, och den årliga stråldosen till kroppen räknades ut. Det radioaktiva cesium som finns i kroppen har man fått i sig via maten. Vi tog även urinprover från ett mindre antal människor, och mätte 137Cs koncentrationen i proverna hemma i labbet. Genom att jämföra cesiumnivån i urinproverna med cesiumnivån uppmätt i kroppen kunde vi fastställa relationen mellan kroppsinnehållet av cesium och utsöndringen. Då det kan vara krångligt och tidsödande att mäta direkt på människor kan urinprov vara ett alternativ till att uppskatta mängden radioaktivt cesium i kroppen, genom att man vet denna relation och då kan räkna ut kroppsinnehållet av cesium. Vi har utvärderat några olika metoder för att göra detta. Det finns dock stora osäkerheter i metoden att använda urinprov eftersom man gör antaganden om utsöndringen av cesium i urin som gäller för en ”medelmänniska” medan det i verkligheten är stora skillnader mellan olika människors metabolism av ämnet. För att kunna mäta den stråldos invånarna i byarna fick från radioaktiva ämnen på mark, byggnader, träd etc, dvs extern bestrålning, så fick de en dosimeter som bars i ett snöre runt halsen under en månads tid, för att sedan skickas till Sverige för utvärdering. Dosimetern registrerade all strålning från omgivningarna, även naturlig strålning, och vi har utvärderat den del som kom från 137Cs som föll ned från Tjernobylolyckan. Även här finns stora osäkerheter då man räknar ut en stråldos till kroppen pga långa transport och väntetider (då dosimetern ej burits intill kroppen) då dosimetern registrerar strålning man egentligen inte är intresserad av. Cesium tränger med tiden längre ned i jorden vilket gör att strålningen från depositionen minskar med åren. Detta syns tydligt vid mätningar av externstrålningen med dosimetrar, stråldosen minskar med ca 15% per år mellan 1990 och 1998. Dosbidraget som kommer från intern kontaminering av 137Cs minskar dock inte lika snabbt med tiden, och kan t.o.m öka vissa år. Detta beror i stor utsträckning på vad man äter. I byarna vi besökt äter man till stor del lokalt producerad föda, vilken kan innehålla en del radioaktivt cesium. Man har också en stark tradition att plocka svamp vilket gör att svamprika år ökar helkroppsinnehållet av 137Cs markant. Den dåliga ekonomiska situationen för många människor i Ryssland gör att det är svårt att förändra deras dietvanor, de är beroende av självhushållning. Den effektiva dosen från 137Cs i kroppen (intern bestrålning) är ca 30-50% av den totala effektiva dosen, dvs den från både intern och extern strålning. Den totala effektiva dosen från radioaktivt cesium efter Tjernobylolyckan var i medeltal mellan 1.2 och 2.5 mSv per år mellan 1991 och 1998. Stråldosen från naturlig bakgrundsstrålning är ca 2.4 mSv per år som ett världsmedelvärde.