Coagulation, Inflammation and Myocardial Dysfunction in Unstable Coronary Artery Disease and the Influence of Glycoprotein IIb/IIIa Inhibition and Low Molecular Weight Heparin

Abstract: Hjärt-kärl sjukdom är den vanligaste dödsorsaken i västvärlden. Samtidigt som antalet patienter med hjärtinfarkt har minskat, har antalet patienter med instabil kranskärlsjukdom d.v.s. svår kärlkramp ökat påtagligt. Diagnosen är nu den vanligaste orsaken till vård på hjärtinfarktavdelningar i Sverige. Modern behandling av instabil kranskärlssjukdom består av en kombination av läkemedel för att minska blodproppsbildning och avlasta hjärtarbetet samt, i de flesta fall, s.k. ballongvidning eller operation av hjärtats kranskärl. Trots stora behandlingsframsteg är risken för hjärtinfarkt och död hög, såväl på kort som lång sikt. Det finns därför ett stort behov av ytterligare förbättrad behandling utan att samtidigt erhålla oacceptabelt hög risk för allvarliga biverkningar. För att erbjuda en effektiv behandling till patienter med hög risk och samtidigt undvika dyr och potentiellt riskfylld behandling till patienter med låg risk behövs också bättre instrument för tidig riskbedömning. Syftet med avhandlingen var att undersöka en stor grupp patienter med instabil kranskärlssjukdom avseende säkerhet och effektivitet av en behandlingskombination av två moderna blodproppshämmande läkemedel, dalteparin och abciximab (ca 1000 patienter). Syftet var också att studera hur denna behandling påverkar system för inflammation och koagulation (ca 400 patienter). Dessutom ville vi värdera hur blodnivåer av markörer för inflammation, hjärtmuskelskada och nedsatt hjärtfunktion kan förutsäga risken för framtida komplikationer (ca 7000 patienter). Tillägg av abciximab till dalteparin minskade inte risken för dödsfall eller hjärtinfarkt inom trettio dagar. Däremot ökade antalet blödningskomplikationer. Totala antalet blödningar var emellertid relativt lågt och behandlingen syntes vara lika säker som kombinationen av abciximab och det internationellt mycket använda blodproppshämmande medlet heparin. Trots den kraftfulla behandlingskombinationen skedde en samtidig aktivering av system för såväl inflammation som koagulation. Detta kan vara en orsak till den observerade avsaknaden av behandlingseffekt av abciximab. Att hindra denna aktivering skulle samtidigt kunna innebära möjligheter för nya behandlingsstrategier. Förhöjda nivåer av markörer för hjärtmuskelskada (troponin T), inflammation (CRP), nedsatt hjärtfunktion (proBNP) eller nedsatt njurfunktion (kreatininclearance) ökade risken för dödlig utgång både på kort och lång sikt, oberoende av andra riskfaktorer. En kombination av två av dessa markörer gav den högsta risken för dödlig utgång. Således dog endast 0.3 % av patienter med låga nivåer av proBNP och normal njurfunktion inom ett år, jämfört med 25.7 % av patienter med höga nivåer av proBNP och nedsatt njurfunktion. Förhöjda nivåer av troponin T eller nedsatt kreatininclearance (men inte av CRP eller proBNP) ökade dessutom risken för hjärtinfarkt. Resultaten i avhandlingsarbetet har givit kliniskt tillämpbar kunskap om hur kärlkrampspatienter med hög respektive låg risk kan selekteras tidigt efter inkomst till sjukhus och ny kunskap om behandlingseffekt av abciximab och dalteparin. Resultaten har redovisats på internationella kongresser och i högt rankade medicinska tidskrifter och har citerats i europeiska och amerikanska ”guidelines” för behandling av instabil kranskärlssjukdom.