The Third Gospel for the First Time: Luke within the Context of Ancient Biography

Abstract: Popular Abstract in Swedish The Third Gospel for the First Time beskriver en förstagångsupplevelse av Lukasevangeliet, en uppläsning inför adressaten Teofilus vänner, vid ett tillfälle då evangeliet var nyskrivet. Den förutsätter att någon av Teofilus vänner kände till antika biografier och uppfattade Lukasevangeliet som en sådan. Dessutom hade han fått en grundläggande undervisning om den kristna läran och kände till Gamla testamentet i dess grekiska version (Septuaginta). Lukasevangeliet är den första sammanhängande berättelsen om Jesus liv som åhöraren har hört. Tolkningen av texten påverkas också av den allmänna uppfattningen av det mänskliga livet perioder och villkor. Som åhörare är han intresserad och villig att följa de instruktioner som finns underförstådda i texten. Dessa förutsättningar gör åhöraren till den bästa tänkbara för att Lukasevangeliet ska få komma till sin rätt och att evangeliets genretillhörighet ska kunna prövas. Beskrivningen av åhörarens upplevelse följer Wolfgang Isers teori om läsare och läsning av litterära texter. Den tar fasta på betydelsen av luckor och tomma utrymmen i texten. Intresset hos åhöraren ökar då något måste fyllas i för att texten ska få en mening och i mindre preciserade avsnitt kan han samla ihop tidigare intryck för att de tillsammans ska ge en ökad förståelse av texten. Kulturella koder och normer och de genrebetonade alluderingar som kan avläsas i texten kan bli bekräftade eller ifrågasatta under läsningens gång. Åhöraren antas ha hört biografier skrivna av Isokrates, Xenofon och Filon från Alexandria. Dessutom är han medveten om biografigenren utveckling i sin egen tid och bekant med dess traditioner. Då han avlyssnar Lukasevangeliet blir berättelserna om Jesus vid tolv års ålder i templet (Luk. 2), på förklaringsberget (Luk. 9), och Emmausvandringen (Luk. 24) särskilt viktiga då de innehåller betydelsefulla luckor. Han kan uppfatta många likheter med de antika biografierna men även en hel del skillnader. Olikheterna ligger främst på det författartekniska planet, där Lukasevangeliet har en mycket mer tillbakadragen berättare som inte diskuterar sina källor, som inte uppger olika versioner av berättelsen och som inte heller gör egna utvikningar bort från ämnet. Evangeliets fokus på huvudpersonen är tydlig. Jesus citeras ofta och många under finns beskrivna. Kedjan av händelser (plot) som leder fram till Jesu död är mycket tydligare i evangeliet än i de övriga biografierna och Guds plan finns med som en betydelsefull faktor. Åhöraren får en möjlighet att ifrågasätta sin tids värderingar att ett idealiskt liv skulle vara långt, full av framgångsrik aktivitet och avslutas med en fridfull död. Han kan dessutom se, genom de jämförelser han uppmuntras att göra, att Jesus som person är betydelsefullare än både personligheterna från Gamla testamentet och hjältarna från biografierna.