The Apparent Arbitrariness of Second-Order Probability Distributions

Abstract: Adekvat representation av osäkra eller imprecisa sannolikheter är ett avgörande och icke-trivialt problem i beslutsanalys. I denna avhandling diskuteras förtjänsterna hos andra ordningens sannolikheter som en modell för imprecisa sannolikeheter.Att imprecisa sannolikheter kan representeras med andra ordningens sannolikheter är välkänt, men hittills har särskilda andra ordningens föredelningar inte ägnats någon större uppmärksamhet. Då olika sannolikhetsfördelningar har olika egenskaper kräver studiet av önskvärda egenskaper hos modeller för imprecisa sannolikheter en granskning av specifika andra ordningens fördelningar.Den godtycklighet som tycks vidhäfta valet av andra ordningens fördelning är en ofta förekommande invändning mot andra ordingens sannolikhetsfördelningar. Vi finner vissa belägg för at strukturen hos andra ordningens fördelningar är en omständighet som hindrar godtyckligt val av fördelningar. I synnerhet undersöks egenskaper hos två andra ordningens fördelningar; den likformiga simultana fördelningen och en variant av Dirichletfördelningen med egenskapen att vara lika med den normaliserade produkten av sina egna marginalfördelningar.Den likformiga simultana fördelningen visas i avhandligen ha marginalfördelningar som motsäger den förmodat icke-informativa strukturen hos en likformig fördelning. Å andra sidan gäller för den modifierade Dirichletfördelningen som upptäckts här att informationsinnehållet är jämnt fördelat mellan den simultana fördelningen och marginalfördelningarna; den totala korrelationen mellan variablerna är minimal.Det hävdas också i avhandlingen att diskreta sannolikhetsfördelningar i motsats till de kontinuerliga fördelningar som nämnts ovan har fördelen att utgöra en naturlig miljö för uppdatering av undre gränser och dessutom tillåta en mer effektiv beräkning av förväntad nytta.