From Idea to Norm - Promoting Conflict Prevention

Abstract: Popular Abstract in Swedish Istället för fred gav det kalla krigets slut upphov till nya säkerhetspolitiska utmaningar i form av inomstatliga konflikter. Under perioden 1989-2000 utkämpades 111 väpnade konflikter runt om i världen varav de flesta kan karakteriseras som inomstatliga, såsom inbördeskriget i Somalia, det våldsamma sammanbrottet i Jugoslavien, och folkmordet i Rwanda. Trots att både historiska och samtida erfarenheter visat att ansträngningar att förhindra och avvärja krig ofta misslyckats, har den visionära idén om att förebygga väpnade konflikter vunnit gehör. FNs generalsekreterare har uppmanat det internationella samfundet att skapa en global kultur för konfliktförebyggande. Denna uppmaning har hörsammats av FNs generalförsamling och säkerhetsråd samt av EU som har antagit ett program för konfliktförebyggande verksamhet och avser prioritera denna aspekt bl a i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vidare har ett antal stater, mellanstatliga samarbetsorganisationer, frivilligorganisationer och enskilda personer bidragit till att sprida idén om konfliktförebyggande verksamhet. En samsyn har vuxit fram och få ifrågasätter det underliggande humanitära, politiska och moraliska imperativet att motverka uppkomsten av väpnade konflikter. Det förefaller som om tiden är mogen för att försöka omsätta denna visionära idé till internationell praxis. Avhandlingens huvudsakliga syfte är att undersöka huruvida det tilltagande internationella intresset för konfliktförebyggande verksamhet antyder framväxten av en internationell norm med kapacitet att vägleda internationella insatser för att förhindra uppkomst och eskalering av väpnade konflikter. Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv analyseras relationen mellan idé, norm, intresse och praktik. Det teoretiska syftet är att presentera ett ramverk för att analysera normutvecklingsprocessen från idé till praktik samt uppmärksamma normentreprenörens roll i normers utveckling. Empiriskt avser avhandlingen belysa hur idén om konfliktförebyggande verksamhet utvecklats från det kalla krigets slut fram tills idag, och granska hur Sverige agerat som internationell normentreprenör i FN och EU. Undersökningen illustrerar hur utvecklingen av en framväxande norm kring förebyggande av väpnade konflikter underlättas om den begynnande normen är konstruerad så att den inte bara stämmer överens med normentreprenörens existerande uppfattning, utan också med potentiella normefterföljares övertygelse, samt att den passar in i kontexten av redan accepterade och väletablerade normer. Studien visar på betydelsen av en drivande normentreprenör som konstruerar, sprider och institutionaliserar den framväxande normen. Undersökningen av Sverige som internationell normentreprenör belyser en liten stats möjlighet att utöva idémakt. Av analysen framgår att normdiffusion och socialisering är en ömsesidig inlärningsprocess för både normentreprenören och den s k normefterföljaren och i denna interaktiva process tolkas och omformuleras den framväxande normen. Slutligen visar analysen hur den förebyggande fredsbevarande FN-missionen till Makedonien stärkte idén om konfliktförebyggande verksamhet. Även om denna unika konfliktförebyggande insats inte skapat en etablerad praktik för att förhindra konflikter på andra håll i världen så påvisar denna studie att UNPREDEP-missionen fungerat som en drivkraft för framväxten av en konfliktförebyggande norm genom att överbrygga klyftan mellan idé och praktik.