Immigrant Employment Integration and Structural Change in Sweden, 1970-1995

Abstract: Popular Abstract in Swedish Denna studie handlar om sysselsättningsintegrationen av manliga och kvinnliga invandrare i Sverige mellan 1970 och 1995. Första kapitlet inleds med en översikt av teorier och tidigare studier om invandrares sysselsättning. Utifrån denna formuleras ett antal hypoteser. Det andra kapitlet ger en översikt av den svenska migrationshistorien, invandrarnas karaktäristika samt den ekonomiska bakgrunden till den studerade perioden. Vidare diskuteras sysselsättningsbegreppet i den svenska statistiken mer ingående. Kapitel tre innehåller en analys av tvärsnittsdata och studerar utbildnings - och familjerelaterade variablers inverkan på invandrarnas sysselsättningsintegration åren 1970 och 1990. I det fjärde kapitlet görs en djupare studie av invandrares investering i ”landspecifika kunskaper” och förhållande till det nya landet och dessa faktorers påverkan på sannolikheten att få arbete åren 1970 och 1990. Kapitel fem innehåller en longitudinell studie där effekten av strukturell förändring och utbildning på invandrarnas arbetsmarknadsinträde analyseras. Resultaten från den longitudinella studie jämförs med resultaten från tvärsnittsstudierna från kapitel tre och fyra. Slutligen, i kapitel sex, summeras resultaten. Resultaten från denna studie är att svårigheterna att få arbete har ökad med tiden för både manliga och kvinnliga invandrare. Svårigheten att få arbete kan inte enbart tillskrivas invandrarnas förändrade formella humankapital utan beror också på förändringar i ekonomin. Både konjunkturella svängningar och strukturella förändringar har haft negativa effekter på invandrarnas sysselsättningsintegration. Framförallt innebar de tekniska och organisatoriska förändringarna under andra hälften av 1980-talet och första hälften av 1990-talet, en större efterfråga på arbetskraft med relativt sett bredare allmän kompetens samt social kompetens. Löpande band, automatisering och specialisering blev mer och mer ersatts av platta organisationer med arbetsrotation och självstyrande arbetslag. Utan att förneka betydelsen av formell utbildning, kan man konstatera att betydelsen av informell kunskap har ökat. Med detta menas ”kulturspecifik kompetens”, språkkunskaper, tyst kunskap, hur man arbetar i lag samt förståelse av hur olika arbetsmarknadsorganisationer fungerar. Det är också troligt att den större tonvikten på ”land specifika kunskaper” har lett till ökad förekomst av statistisk diskriminering.