Body Protein and its Change in Patients During Anti-Tumor Treatment

Abstract: Popular Abstract in Swedish Förändring av kroppsprotein hos cancerpatienter under behandling Bakgrund Det är välkänt att patienter med cancer ofta drabbas av nedsatt aptit, viktminskning, orkeslöshet och ämnesomsättningsrubbningar under sin sjukdom. Denna samlade symptombild kallas kakexi. Detta tillstånd minskar toleransen för olika behandlingar, som cytostatika- och strålbehandling, försämrar patientens livskvalitet och utgör den direkta dödsorsaken hos drygt 20% av patienterna. Ur nutritionssynpunkt kan kroppen indelas i fyra olika delar (compartments): vatten, fett, protein (äggviteämne) och mineraler. I samband med sjukdom, avmagring och behandling kan det ske stora förändringar i och förskjutningar mellan olika compartments. Tumörer behöver energi och protein. Vid tumörsjukdom ser man ofta en ökad energiomsättning hos patienten samt en ökad nedbrytning och samtidigt en minskad uppbyggnad av muskelprotein, medan uppbyggnaden av protein i tumör och lever ökar. Mätningar av kroppsvikten ger inte några uppgifter om de olika compartments inbördes storlek eller dess förändringar under sjukdomen och i samband med olika behandlingar. Kroppens proteininnehåll kan bestämmas genom mätning av dess kväveinnehåll. Metoden kallas för in vivo neutron aktiverings analys (IVNAA) och en utrustning som använder denna metod har byggts upp vid avdelningen för radiofysik vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö. Metoden går ut på att kroppen bestrålas med en liten mängd neutronstrålning från en radioaktiv källa (252 Californium). Neutronerna träffar kvävekärnor i kroppens kväve och som resultat av denna process frisätts direkt fotoner med en bestämd energi (10,8 MeV) som registreras av 4 stora detektorer. Patienten ligger på en brits under ungefär 40 minuter. Denna metmetod är helt smärtfri och ger patienten en stråldos som inte är högre än en vanlig lungröntgen. Syftet med denna studie har varit att utreda på vilket sätt kroppens proteininnehåll ändrar sig hos cancerpatienter under sjukdomens förlopp och under olika behandlingar, samt att undersöka om dessa ändringar har något prognostiskt värde eller klinisk betydelse för sjukdomens förlopp och för behandlingsresultat. Patienter och metod Detta arbete inkluderar 84 patienter, 28 med lungcancer, 24 med tumörer i mag-tarmkanalen, 30 med bröstcancer, 1 med tumör i lymfkörtlar, och 1 med njurcancer. Alla dessa patienter har mätts vid både start och vid avslutning av sin strålbehandlingsperiod eller vid två tillfällen under pågående cytostatikabehandling. Var och en av patienterna har varit sin egen kontroll. Med hjälp av IVNAA har man bestämt mängden kroppskväve. Då 1 g kväve motsvarar 6,25 g protein, har man på detta sätt kunnat bestämma mängden kroppsprotein. Mätmetodens reproducerbarhet är ± 5%. Resultat I alla patientgrupper har funnits patienter vars mängd kroppsprotein har varit oförändrad (± 5%), minskat eller ökat (med 5%–10%, 10%–15% eller mer än 15%). Hos patienter med lungcancer finns en statistiskt signifikant korrelation mellan ändringar av mängden kroppsprotein å ena sidan och såväl tiden till tumöråterfall som den totala överlevnadstiden å andra sidan. Patienter vars kroppsprotein har minskat har haft signifikant kortare tid till tumöråterfall och kortare överlevnad än patienterna vars mängd kroppsprotein har ökat under tiden när de har behandlats med strålbehandling. Det finns, däremot, inte någon en signifikant korrelation mellan ändringar av kroppsvikten och tiden till vare sig tumöråterfall eller död. Hos patienterna med spridd tumörsjukdom i mag-tarmkanalen, har mängden kroppsprotein minskat mera än hos patienterna med ickespridd sjukdom. Alla patienter vars kroppsprotein minskat med mer än 10% har drabbats av återfall av sin tumörsjukdom. Slutligen, hos patienterna med spridd bröstcancer har noterats ett visst samband mellan ändringar av mängden kroppsprotein och resultatet av behandlingen. Patienterna som har svarat bra på behandling och vars tumörer har minskat i storlek eller till och med försvunnit, har inte uppvisat någon minskning av mängden kroppsprotein. Denna patientgrupp har dock varit liten, och statistiskt sett, är detta samband inte säkerställt. Sammanfattning Mängden totalt kroppsprotein hos cancerpatienter ändras under sjukdomens förlopp och under behandlingen. Hos patienterna med lungcancer har mängden kroppsprotein visats sig ha ett prognostiskt värde, då minskning av mängden kroppsprotein har varit en indikator för tidig tumörspridning och förkortad överlevnadstid. Hos patienter med tumör i mag-tarmkanalen har noterats en viss korrelation mellan ändringar av mängden kroppsprotein och sjukdomens förlopp.