On Managing Disruption Risks in the Supply Chain - the DRISC model

Abstract: Popular Abstract in Swedish BAKGRUND Fokus riktas allt mer mot försörjningskedjan och allt mindre mot det enskilda företaget i takt med att konkurrens mellan enskilda företag ersätts av konkurrens mellan försörjningskedjor. Det är emellertid endast det enskilda företaget som kan fatta beslut och vidta åtgärder, men dessa beslut och åtgärder måste idag ske utifrån ett kedjeperspektiv. Med ökat fokus på försörjningskedjan har det blivit allt viktigare för det enskilda företaget att tillhöra en slagkraftig kedja vilken ger företaget en rimlig del av kedjans överskott. Det har därför blivit väsentligt för det enskilda företaget i försörjningskedjan att undersöka vilka konsekvenser olika design på kedjan och dess styrning har för kedjan, och för företaget, samt att aktivt stödja alternativ med hög konkurrensförmåga. Många företag som tidigare ansåg att deras största potential för att öka sin konkurrensförmåga inte låg i att förbättra den interna effektiviteten utan i att förbättra försörjningskedjans design och integration anser nu att de största riskerna för företaget inte finns inom företaget själv utan i dess beroende av kedjan. Den slutsats som många drar är att när man hanterar frågor som har med försörjningskedjan att göra, så måste ett ökat intresse ägnas åt riskaspekterna. Dagens moderna industrialiserade samhälle är baserat på globalisering, specialisering och massproduktion ? för att bara nämna några av de aktuella trenderna. Nästan inget företag gör en hel slutprodukt längre, såvida det inte är en mycket enkel produkt. Det är ett samhälle baserat på högt integrerade flöden av råvaror, halvfabrikat och färdiga produkter. Avbrott i dessa flöden kan snabbt få allvarliga negativa konsekvenser, både för det enskilda företaget, för försörjningskedjan och för samhället. Å andra sidan är möjligheterna att hantera dessa avbrottsrisker klart större än tidigare. Men för att kunna gripa dessa möjligheter behövs kunskap om vilka riskerna är och hur de kan hanteras. SYFTE OCH MÅL Avhandlingens syfte är att bidra till ökade kunskaper om hur avbrottsrisker i flödeskedjor kan hanteras. Avhandlingen har två mål: ? att identifiera, strukturera och summera upp kunskapsfronten för området risker i försörjningskedjor ? att utveckla och testa en generisk, aggregerad modell för hantering av avbrottsrisker i försörjningskedjor. STRUKTUR OCH METOD Avhandlingen består av fyra konceptuellt olika sektioner där den första sektionen innehåller ett introduktionskapitel och ett metodkapitel. Den andra sektionen handlar om uppfyllandet av det första målet. Det börjar med ett generellt sökande efter litteratur inom områdena risk, risk management, supply chain management och supply chain risk. Inom det senare området görs även en omfattande sökning efter vetenskapliga artiklar; artiklarna lagras i en databas vilken sedan analyseras utifrån olika aspekter. Efter att ha kompletterat litteratursökningen med en del empiriskt material så summeras kunskapsfronten inom respektive område upp och kommenteras. Slutligen identifieras behovet av ny forskning. Den tredje sektionen handlar om uppfyllandet av det andra målet. Det identifierade behovet av ny forskning är här en viktig utgångspunkt. Stegvis utvecklas en modell som behandlar avbrottsrisker i flödet i hela försörjningskedjan. Modellen kallas DRISC-modellen (Disruption Risks In Supply Chains). Den har tre viktiga teoretiska inspirationskällor; en riskdefinition av Kaplan (1997), en risk management modell från International Electrotechnical Commission (IEC 1995) och en ?supply chain risk structure? modell från Peck et al. (2003). Först presenteras den övergripande strukturen för modellen och därefter utvecklas den inledande delen av modellen kallad ?the framework for description and analysis?. Efter det utvecklas de olika partiella modellerna för risk management-processens olika delar och slutligen binds delarna ihop till den fullständiga DRISC-modellen. DRISC-modellens användbarhet testas sedan på två olika sätt; dels genom applikation av modellen på ett verkligt case (Brämhults), dels genom en enkät till risk managers. I slutet av sektionen görs kommentarer av den utvecklade DRISC modellens användbarhet och slutsatser dras. Slutligen i den fjärde sektionen summeras studiens resultat upp, och några avslutande kommentarer ges om det studerade området och om själva studien. RESULTAT Kunskapsfronten I samtliga presenterade case finns risker relaterade till flödet i försörjningskedjan, men riskkällorna varierar och avbrotten har mer eller mindre allvarliga konsekvenser. Sättet att hantera riskerna varierar också en hel del, liksom graden av proaktivt agerande. Den snabbt ökande betydelsen av risker som sprids och förstärks längs kedjan, s.k. integrativa risker i försörjningskedjans flöde, tycks inte ha matchats av en lika stor ökning i riskmedvetandet och definitivt inte i vidtagna riskhanteringsåtgärder och i risk management. Fokus tycks huvudsakligen vara på separata, begränsade risker, och de hanteras med traditionella riskhanteringsmetoder. Detta beteende understöds också av tendensen att dela upp riskansvaret på många olika individer och avdelningar. Risk och risk management tycks vara teoretiska områden där det finns en solid kunskap inom ett antal applikationsområden. Det kan finnas klara skillnader mellan olika områden, men inom varje applikationsområde finns en konsensus om hur man definierar, identifierar, värderar och hanterar riskerna. Risk management i organisationer har av tradition huvudsakligen koncentrerats på individuella, separata risker och lämpliga metoder för att hantera respektive risk har utvecklats. Men ett intresse för integrativa risker och riskhantering som samordnas mellan kedjans parter har uppstått med tiden, och teorier som täcker detta har utvecklats. Supply chain management, vilket betonar integrationen mellan de olika leden i försörjningskedjan, är ett ganska nytt men idag väl etablerat teoretiskt område inom vilket det finns ett antal separata ?kunskapsbitar? och även en kärna av etablerad teori. Inom området supply chain risks är det de enskilda och klart identifierbara riskerna som fortfarande står i fokus. Emellertid kan ett ökat intresse för att studera riskkonsekvenserna av den ökade integrationen i dagens samhälle, inte minst bland försörjningskedjorna, skönjas. Området supply chain risk management, slutligen, kan ses som ett nytt teoretiskt område under snabb utveckling med flera intressanta ?öar av teorier? men ännu inte med någon gemensam, solid bas av grundläggande begrepp och modeller att stå på. Behov av ny forskning finns inom många av de ovan nämnda områdena men vad som är speciellt framträdande i nuläget är bristen på grundläggande teoretiska begrepp och strukturer inom supply chain risk management. Där finns det ett klart behov av modeller som är generella och proaktiva och som med begränsade resurser kan bidra till att ta fram en bild av risksituationen i hela försörjningskedjan samt hjälpa till med att finna nya lösningar på de viktigaste riskproblemen. DRISC-modellen Den utvecklade DRISC-modellen omfattar, sett utifrån ett enskilt (fokalt) företags synvinkel i försörjningskedjan, alla produktflödesrelaterade avbrottsrisker i hela försörjningskedjan från naturresurser till levererad slutprodukt, och gör det möjligt att klassificera riskerna i 15 olika riskexponeringsboxar, av vilka 3 omfattar känd resultatpåverkan och 12 förväntad resultatpåverkan. Den skapar också möjlighet att summera ihop dem till en enda siffra för resultatpåverkan. Vidare kan man med modellens hjälp lättare hitta nya och bättre sätt att hantera dessa risker. DRISC-modellen är en holistisk och generisk modell för hantering av avbrottsrisker i försörjningskedjans produktflöde vilket underlättar en systematisk behandling av försörjningskedjans riskfrågor. Modellen kan användas på många olika sätt och likaså av många olika slags användare. DRISC-modellen positioneras gentemot ett antal andra modeller, vilka också behandlar riskfrågor relaterade till avbrott i försörjningskedjan, med hjälp av de två dimensionerna "försörjningskedjans omfattning" och "risk/möjlighet omfattning". Det visar sig att de forskningsbidrag som bäst överensstämmer med DRISC-modellen är Peck et al. (2003), Norrman & Jansson (2004), Gaudenzi (2005), och Kleindorfer & Saad (2005). En närmare granskning av dessa visar att DRISC-modellen explicit inkluderar fler flödesrelaterade avbrottsrisker i hela försörjningskedjan än vad de andra modellerna gör och att DRISC-modellen presenterar en delvis ny struktur för riskanalys och riskvärdering av flödesrelaterade avbrottsrisker i försörjningskedjan och för hur dessa skall hanteras. Testen av DRISC-modellen på caset Brämhults visade på att modellen var av värde för att identifiera, strukturera och estimera riskerna i försörjningskedjan och för att ge en översiktlig bild av riskexponeringen. Enkäten till risk managers bekräftade detta. Det föreföll som om respondenterna, även om de hade en del kritik t.ex. på användningen av vissa begrepp, alla var överens om att DRISC-modellen var en begriplig modell som kunde vara användbar vid olika typer av riskgenomgångar. DRISC modellen betonar de integrativa riskerna i försörjningskedjorna och stimulerar den enskilda länken i kedjan (det fokala företaget/enheten) att ägna uppmärksamhet åt samt agera för hela kedjans bästa, och för att finna och implementera riskhanteringslösningar i samarbete med sina partners i försörjningskedjan samtidigt som den ser till sitt eget bästa. Modellen kan användas som ett stöd för att göra riskhanteringen holistisk, strukturerad och explicit, och kan därmed förhoppningsvis bidra till en mer effektiv hantering av avbrottsriskerna i försörjningskedjor.