Verbal Meaning: A Linguistic, Literary, and Theological Framework for Interpretive Categories of the Biblical Hebrew Verbal System as Elaborated in the Book of Ruth

Abstract: Popular Abstract in Swedish Bibelhebreiskans verbsystem (som radikalt skiljer sig från den moderna hebreiskans) har fascinerat exegeter, lingvister, teologer och översättare under århundraden, ja, årtusenden. Liksom många språk av utomeuropeiskt ursprung har den klassiska hebreiskan inte riktigt passat i den kostym som traditionell grammatik försett den med. Den traditionella grammatiken är modellerad efter latinets språkliga struktur, men de flesta språk såväl i historisk tid som i nutid har annan uppbyggnad. Det är speciellt vad verben uttrycker som står i fokus i denna avhandling. I europeiska språk indikerar de tempus, eller tid. De flesta forskare är överens om att bibelhebreiskan uttrycker något annat, nämligen 'aspekt'. Detta innebär inte att forntidens människor i Israel var ointresserade av tiden eller att de inte kunde uttrycka tidsbegrepp, men de använde andra komponenter i språket än verbet för detta. Bibelhebreiskan är heller inte unikt i att primärt uttrycka 'aspekt' genom sitt verbsystem. Många forntida och nutida språk gör det också, men just därför att traditionell grammatik tillämpad på västerländska språk inte primärt behöver begreppet, så är det relativt okänt. Vad är då aspekt? För att ge exempel på en sorts aspekt kan jag säga: 'Sanna målar'. Vi som svensktalande får då en ungefärlig bild av vad som pågår. En del språk har nu i själva verbets uppbyggnad (morfologi) möjlighet att uttrycka en aspekt som vi denna sats kan ana som en tolkingsmöjlighet, men behöver en omskrivning för att tydligt uttrycka: 'Sanna håller på att måla', 'Sanna är i färd med att måla', 'Sanna sitter och målar' -- i motsats till 'Sanna målar', rätt och slätt. De aspektbaserade språken klarar dessutom detta lika galant i förfluten tid som i tillkommande tid. Denna avhandling innehåller en detaljerad datorlingvistisk analys av Ruts bok i Gamla testamentet. Inte endast ''aspekt' står i fokus, utan också besläktade fenomen som 'tidsindikering' och 'modalitet'. Dessutom behandlas textlingvistiska (diakursanalytiska) begrepp som 'grund' och 'perspektiv', liksom de litterära 'synvinkel' och 'intrig'. Utgångspunkten är att flera kommunikativa dimensioner (syntaktisk, semantisk, pragmatisk) samtidigt ger mening åt en text, samt att det gör en viktig språklig skillnad om man berättar eller samtalar. Den teologiska analysen avvisar försök till dekonstruktion, och hävdar att bibeltexen relaterar till historien och har mening.