Hand injuries - epidemiology, costs and outcome

Abstract: Popular Abstract in Swedish Händerna utsätts dagligen för olika typer av faror. Handskador av varierande omfattning är därför inte ovanliga. Dessa kan drabba både barn och vuxna, såväl under fritiden som i arbetslivet. Panoramat av handskador har förändrats. För omkring 40 år sedan var handskador vanligt förekommande på arbetsplatsen, men har sedan dess minskat så att de för 20 år sedan utgjorde ungefär 1/3 av de årliga arbetsolycksfallen i Sverige. Det har tidigare beräknats att ungefär 4 av 100 handskador leder till så allvarliga konsekvenser att den skadade för all framtid får kraftigt nedsatt handfunktion. Handskadornas omfattning, orsaker och effekter på handfunktion och allmän hälsan och de kostnader de medför är inte tillräckligt belysta. Detta gäller särskilt skador på böjsenor i fingrar och på nerver i underarmen som kräver speciell kunskap för behandling och rehabilitering och som representerar två skadetyper med va- rierande rehabiliteringsförlopp. Nervska- dan kräver en betydligt längre rehabi- literingsperiod och lämnar oftast någon form av kvarstående funktionsnedsättning. Under avhandlingsarbetet har dessa aspekter studerats i Malmö och i Södra sjukvårdsregionen. Orsakerna till och omfattningen av handskadorna och framför allt de ekonomiska aspekterna har analyserats. Kostnaderna för en skada består av kostnaden för det akuta omhändertagandet (operation, vårdav- delningskostnader, uppföljning och rehabi-litering) och av kostnaden orsakad av sjukskrivning. Den totala kostnaden är summan av dessa delar. De olika kostnaderna har dessutom analyserats i relation till behandlingsresultatet i form av armfunktion, rörlighet och annan funk- tionsåterkomst. Handskador kan delas upp i fyra svårighetsgrader: ”Mindre skada”, ”Medel- svår skada”, ”Svår skada” och ”Stor skada”. Det är framför allt unga män kring 30 år (2/3 av patienterna) som skadar sina händer. Majoriteten av skadorna uppstår under olika fritidssysselsättningar. Endast 1/5 av skadorna uppkommer under arbete bland yrkesaktiva. De vanligaste skadeor- sakerna är fallolycka, slag och skärskada, medan de vanligaste följderna är benbrott, ledbandsskador och ytliga sår. Majoriteten av skadorna kan definieras som ”små ska- dor”, vilka kräver relativt begränsade sjuk- vårdsinsatser och förbrukar därför mindre mängd kostnader inom sjukvårds- sektorn. Trots detta kan de orsaka lång sjukskriv- ningstid varför totalkostnaden för en ”min- dre skada” uppgår till ungefär 110 000 svenska kronor. Mellan åren 1989 och 1997 minskade sjukskrivningstiden för patienter med handskador. Risken för barn att få en handskada ökade under samma tidsperiod; inga andra stora skillnader noterades. Risken att få en handskada varierade något under året; under juli, november och december är risken lägre och en minskad risk noterades på tisdagar. Sportskador var inte ovanliga och utgjorde 31% av fritidsskadorna. Nya sportak- tiviteter som in-line åkning utgjorde 10 % av skadorna 1997 men förekom inte 1989. Nya rekreationsmedel kan på detta vis förändra skadepanoramat, vilket också har uppmärksammats av andra avseende snowboardåkning. De allvarligaste skadorna är relativt sett få men stod för en stor del av kostnaderna. Jag fann att 1/10 av de handskadade stod för 1/3 av kostnaderna. Kostnaden för samhället för en handskada varierade. De svåraste skadorna var de mest kostsamma. Nervskadorna i underarmen var betydligt dyrare än böjsenskadorna. En böjsenskada kostade ungefär 140 000 Kr och en nervskada ungefär 460 000 Kr och den största delen av kostnaden (mellan 67 och 87%) utgjordes av sjukskrivnigskostnaden. Jag har funnit faktorer som påverkar kostnaderna. Komplikationer under rehabi- literingen av böjsenskador ökade kost- naderna likaså skada på flera senor i under- armen i samband med nervskadan. Kost- naderna ökade kraftigt om böjsenskadorna måste omopereras. Olika träningsprogram efter böjsensreparationer ökade sjukvårds- kostnaderna, men gav bättre rörlighet i fingret. Sjukvårds- och sjukskrivningskos- naderna för handskador av olika svårig- hetsgrad kunde förutbestämmas med hjälp av ett speciellt poängsystem (HISS) som angav omfattningen av handskadan. Två frågeformulär har använts, ett som belyser hur armfunktionen (DASH) påverkar patientens förmåga att utföra olika sysslor och ett som belyser patientens allmänna hälsa (SF-36). En sämre armfunktion tre månader efter skadan, analyserat med ett frågeformulär till patienterna (DASH), var relaterade till höga totalkostnader och sjukskrivningskostnader. Armfunktionen beräknad med frågeformuläret (DASH) ett år efter skadan påverkades också av patientens ålder och skadans omfattning. Att analysera patientens allmänna hälsa (SF-36) efter skadan var inte en användbar metod för att beräkna kostnader eller armfunktion vid handskador. Den nya kunskapen som avhandlings- arbetet lett till kan användas för att förbättra behandlingen och rehabiliteringen av patienter med handskador, omfördela befintliga resurser samt att förhindra uppkomst av handskador, vilka drabbar unga personer i en produktiv ålder.