Swedish forensic psychiatric nursing care, nurse's views of values theories and practice

Abstract: Popular Abstract in Swedish Den psykiatriska tvångsvården av lagöverträdare är omfattande i Sverige. Omkring 1000 personer vårdas på olika omhändertagandenivåer – vårdtiderna är långa (median drygt 3 år). Omvårdnadspersonalen står för det mesta av behandlings- och rehabiliteringsarbetet med dessa patienter. Det finns nästan ingen nordisk forskning som har granskat verksamheten (det enda undantaget är Liv Berit Augestad, Trondheim), och väldigt lite internationell forskning, av tveksam relevans eftersom de svenska förhållandena är så annorlunda. Även den psykiatriska vården har utforskats i alltför begränsad omfattning. Metod: Ett strukturerat instrument för bl.a. psykiatrisk omvårdnadsforskning har utvecklats av Hallberg och medarbetare. Instrumentet har modifierats för den rättspsykiatriska tvångsvården och data har insamlats från personal vid fem större rättspsykiatriska vårdenheter, totalt 246 individer. En avsikt med undersökningen är explorativ – det finns inte mycket tidigare forskning att luta sig mot för att formulera distinkta frågeställningar. En viktig delfråga rör rollfördelningen mellan sjuksköterskor och mentalskötare. Andra “naturliga” kontraster inom individmaterialet som analyseras är de fem olika “enheterna”, kön, ålder och tid i yrket. Resultat: I Delstudie I redovisas i huvudsak resultat rörande arbetsinnehåll och ansvarsområden. Skillnaden mellan de två yrkeskategorierna var liten, arbetsinnehållet i huvudsak praktiskt inriktad, man hänvisade till många olika teorier för att motivera det man gjorde men det fanns i stort sett inget sammanhang mellan teori och praktik. I Delstudie II redovisas vilken karaktär de terapeutiska interventionerna har och vilken teoretisk modell man hänvisar till när man legitimerar interventionerna. Verbala interaktioner dominerade. Många av dessa omfattade konfrontativa element, trots att andra studier talar för att det aktuella patientklientelet kan försämras av sådana interventioner. Deltagarna hänvisade till olika teoretiska modeller för att legitimera interventionerna – det fanns en bättre överensstämmelse mellan teori och praktik med avseende på val av interventioner. I Delstudie III redovisas arbetstillfredsställelse och stressmoment. Trots rikligt med stressmoment redovisades en hög grad av arbetstillfredsställelse likvärdigt med allmänpsykiatrisk och allmänmedicinsk omvårdnad. Sjuksköterskor var mer positiva än mentalskötare. I Delstudie 4 redovisas vårdarnas syn på hur omvårdnad som profession kan bidra till att förbättra vården och hur vården bör vara organiserad samt vilken kunskap vårdarna anser sig behöva för att kunna möta kraven i framtiden. Tydligare fokus på relationen mellan patient och vårdare baserad på tillit, empati, respekt för patientens personliga resurser och kunskap förefaller vara det som kan bidra till en förbättring av vården. Organisationen bör ha en tydligare prägel av omvårdnad där klinisk handledning och patientens nätverk har mer framträdande roller. Vårdarnas utbildningsbehov har karaktären av kunskap om olika behandlingsmetoder och modeller samt att arbeta med utvecklande relationer. Betydelse och nyhetsvärde: Undersökningen är i huvudsak explorativ och har värde genom att så litet är känt sedan tidigare. Jämförelsedata från annan medicinsk verksamhet redovisas. Därigenom kan den rättspsykiatriska omvårdnaden karakteriseras på ett värdefullt sätt. Problem inom verksamheten som identifieras rör otydlighet i roller och rolldiffusion mellan sjuksköterskor och mentalskötare, bristande överensstämmelse mellan teori och praktik, och en påtagligt stor användning av potentiellt kontraproduktiva konfrontativa verbala interaktioner.