Piscivore-prey fish interactions - consequences of changing optical environment

Abstract: Popular Abstract in Swedish Kampen om bytet och överlevnaden när (framtidsut)sikten försämras Livet under ytan kan anses som lugnt, men även i de lugnaste vatten lurar fisken på ett mål mat. Vi måste äta för att kunna överleva, växa och utvecklas, detta gäller även för fiskarna i våra vatten. Precis som vi använder många fiskar sig av synen när de söker sin föda, men vissa fiskar är även bra på att känna rörelser och lukter som finns i vattnet och på så vis finna sin föda. Rörelser och lukter är komplement till synen, och dessa kan underlätta för fisken att jaga men även reagera på hot nattetid, men även när sikten i vattnet förändras. Faktorer som påverkar den optiska miljön i vattnet är exempelvis ljustillgången, men även partiklar påverkar ljuset på olika sätt som i sin tur påverkar hur fisken upplever sin omgivning. I olika experiment och fältstudier har jag studerat hur fiskar födosöker men även vilka taktiker de använder sig av för att inte upptäckas och bli uppätna. I fältförsöken har jag valt ut sjöar med olika grad av brunhet och i inomhusexperimenten har jag manipulerat vattnen med lera, alger och brunvatten, men även ändrat ljusintensiteten i rummet för att efterlikna dag- och nattförhållanden. De substanser som jag valt att använda mig av är vanligt förekommande i våra svenska sjöar och vattendrag. Både alger och brunvattenfärgen har man sett öka under de senaste årtiondena på grund av övergödning, förändringar i svavelutsläpp, temperatur och nederbörd, varav temperatur och nederbörd beror på förändringar i vårt klimat. Hur reagerade då fiskarna på ändrade siktförhållanden? Svaret på denna fråga beror helt på vilken art man tittar på eftersom de har olika födosöksstrategier och olika taktiker för att undvika att själva bli ett byte. Gäddan var den art som påverkades mest av försämrade siktförhållanden. I klart vatten kunde gäddan se sina byten på flera meters avstånd, men när sikten försämrades var gäddan tvungen att vara nära sitt byte för att upptäcka det. Mörtens flyktavstånd från gäddan påverkades inte av den försämrade sikten, däremot så flydde den från gäddan på ett kortare avstånd i brunt jämfört med grumligt vatten. Detta kan leda till att gäddan kan komma närmre mörten i ett brunt vatten och därmed attackera med större framgång. I fältstudien såg jag även att både gäddan och mörtens tillväxt minskade när vattnet blev brunare. Analyserna pekar mot att det har med sikten i vattnet att göra och inte med fiskbiomassan. Fiskbiomassan kan annars vara en tillgång för gäddan och för mörten kan den leda till ökad konkurrens om maten. Vid minskad sikt påverkas fisken negativet eftersom de inte kan se sina byten och kan därmed inte äta i samma takt som i ett klart vatten. Gösen, däremot, som är känd för att ha stora framgångar i grumliga och bruna vatten påverkas inte lika mycket av försämrad sikt. Försöken visade att sikten i vattnet inte nämnvärt påverkar vid vilket avstånd gösen upptäcker sitt byte. Även under bra siktförhållanden börjar inte gösen aktivt jaga det utvalda bytet förrän det är inom en halvmeters avstånd. När siktförhållandena är dåliga på grund av begränsad ljustillgång eller ökad brunhet verkar gösen aktivt använda sin sidolinje, som kan uppfatta vibrationer i vattnet från exempelvis bytesfisk. Gösen kan då ha en fördel över bytet som inte känner av hotet, vilket medför att gösen får tillgång till fler byten under dåliga siktförhållanden. Även byten påverkas av försämrade sikt förhållanden. Vi kan se att rudans beteende ändras och den minskar sin aktivitet vid dålig sikt när den kan lukta sig till en rovfisk, men om den kan överblicka sin omgivning bibehåller den sin ursprungs aktivitet. Anledningen till varför bytet sänker sin aktivitet vid fara är att det är svårare för rovfisken att upptäcka ett byte som rör sig långsamt eller är stilla jämförts med snabba rörelser som rovfisken lättare uppmärksammar. Eftersom brunifierinen och även till viss del övergödningen av våra sjöar verkar vara en uppåtgående trend kan vi räkna med ytterligare försämrade siktförhållande i våra sjöar och vattendrag. Vidare konsekvenser på ekosystemnivå kan man räkna med eftersom förändrade konkurrensförhållanden och interaktioner mellan olika fiskar kommer att påverkas av den försämrade sikten. Man kan redan se att vissa arter är starkt negativt påverkade av försämrad sikt medan andra verkar gynnas. När förändringar i fisksamhället kan ses på en nivå, så som rovfisknivå, kan man räkna med vidare effekter på resten av ekosystemet eftersom hela sjöekosystemet är sammanlänkat. Nya strategier för att optimera utveckling, tillväxt och överlevnad tvingas fram hos fisken när sikten förändras. Så även i ett lugnt vatten kan stora förändringar ske. Dessa förändringar är inget som vi människor ser när vi bara skrapar lite på sjöytan, utan vi måste ner på djupet för att hitta svaret på vad som händer med fisken när sikten i våra sjöar ändras.