Invasive treatment of renal artery stenosis - effects on blood pressure, medication, renal function and inflammatory biomarkers

Abstract: Popular Abstract in Swedish Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska (Comprehensive summary in Swedish) Uppföljning av blodtryck (BT), medicinering och njurfunktion efter endovaskulär behandling av njurartärsteno's Bakgrund Förträngning av njuren's tillförande blodkärl, njurartärsteno's (RAS), är den vanligaste sekundära formen av högt BT (hypertension) och svarar för ca 1-5% av hypertensionsfallen. Höggradig förträngning av njurartären kan via nedsatt genomblödning av njurarna även leda till nedsatt njurfunktion. Ballongvidgning av njurkärlen (PTRA), eventuellt följt av inläggning av ett metallnät, 's.k. stent, är etablerad behandling av RAS. Behandlingsmetoden's överlägsenhet jämfört med behandling med BT-sänkande läkemedel har dock ifrågasatt's, liksom des's långtidseffekt. Medicinsk behandling har förslagit's för patienter med njurartärsteno's med välreglerat BT och normal njurfunktion, medan patienter med svårkontrollerat BT eller tilltagande njurfunktionsnedsättning rekommenderat's PTRA. I de fall där den drabbade njuren mäter < 8 cm, eller när njurartären är helt avstängd (njurartärocklusion, RAO) har inga möjligheter till lyckad behandling med PTRA ansett's föreligga. Trot's aktiv behandling är prognosen ho's patienter med RAS dålig. Risken för död i hjärtkärlsjukdom är nästan sex gånger större än om man jämför med en åldersmatchad svensk normalbefolkning. Målsättning Att klarlägga långtidseffekterna på BT, medicinering och njurfunktion efter PTRA eller kärlkirurgiskt ingrepp på grund av RAS i relation till förträngningsgrad och tryckskillnad över förträngningen. Speciellt studerade's patienter med RAO respektive en speciell form av RAS som mest drabbar unga kvinnor (FMD). Dessutom studerade's effekten av PTRA på inflammatorisk aktivitet. Material och metoder Patienter behandlade vid UMAS sedan 1986 p g a RAS eller RAO. De flesta av dessa har genomgått PTRA med eller utan stentinläggning, medan ett mindre antal patienter genomgått öppna kärlkirurgiska ingrepp. Uppföljning av redan behandlade patienter's data från journaler, operation's- och mortalitetsregister. Uppföljningstudie av inflammatoriska mediatorer före och efter PTRA av RAS ho's nydiagnostiserade patienter. Resultat PTRA jämfört med kirurgisk behandling 1987-1996, 381 patienter (delarbete I) Behandlingsmetoderna var likvärdiga avseende effekter på BT, njurfunktion och medicinering. Trettiodagarsdödligheten var 2 procent efter PTRA och 9 procent efter öppen kirurgi. Även långtidsöverlevnaden var bättre efter PTRA. PTRA av RAO 1996-2002, 34 patienter (delarbete II) Systoliskt och diastoliskt BT (SBT och DBT) hade redan vid utskrivning fallit och kvarstod lägre både efter ett år och vid sista uppföljningen. Inga förändringar såg's avseende njurfunktion eller antalet BT-sänkande mediciner. FMD 1987-2004, 69 patienter (delarbete III) Både SBT och DBT hade fallit vid utskrivning och kvarstod lägre efter en månad, ett år och vid sista uppföljning efter sju år. Njurfunktionen var förbättrad både efter ett år och vid sista uppföljningen. Antalet BT-sänkande mediciner sjönk. SBT sjönk mer ho's patienter med FMD bara i ett stort kärl jämfört med ho's dem med FMD i flera små kärl. Tryckskillnad 1987-2004, 287 patienter (delarbete IV) SBP, DBP och antalet BT-sänkande läkemedel minskade ho's alla patienter med tryckskillnad ? 10 mmHg över njurartärsförträngningen. Kvarvarande tryckskillnad efter PTRA ökade behovet av förnyad PTRA av de förträngda kärlen. Inflammation 2003-2006, 100 patienter (delarbete V) Inflammationsmarkörer mätte's ho's 61 patienter som genomgick PTRA och 39 som bara genomgick kärlröntgen. Nivåerna av inflammationsmarkörer (IL-6, TNFa, neopterin, h's-CRP) och ET-1 var högre ho's patienterna än ho's friska kontrollpersoner. Efter kärlröntgen ökade nivåerna av vita blodkroppar, IL-6 och h's-CRP i båda grupper. En månad senare var IL-6 och ET-1 lägre än före PTRA, och ET-1 värdet var inte längre högre än ho's friska kontrollpersoner. Sammanfattning Dödligheten är lägre efter PTRA än efter kirurgisk behandling av RAS. RAO kan behandla's med PTRA med god effekt på BT. Både PTRA och kirurgisk behandling av FMD har god långtidseffekt på BT. PTRA har positiva effekter på BP och behovet av BT-sänkande läkemedel ho's patienter med RAS med tryckskillnad ?10 mmHg över njurartärförträngningen. Patienter med misstänkt RAS har ökad inflammatorisk aktivitet och ökad nivå av kärlsammandragande markörer jämfört med friska. PTRA leder till snabbt övergående ökning men långsiktigt sjunkande nivåer av dessa markörer.