Insights into weak affinity antibody-antigen interactionsStudies using affinity chromatography and optical biosensor

Abstract: Popular Abstract in Swedish I cellen styrs allt av biomolekylernas förmåga till igenkänning och växelverkan med varandra. Molekylernas speciella egenskaper bygger upp kroppens alla komplicerade funktioner, till exempel immunförsvar, celldelning och muskelarbete. Interaktionerna mellan biomolekylerna kan vara av olika karaktär; de beskrivs som starka eller svaga (affinitet), långsamma eller snabba (kinetik). Det har visat sig att många biologiska mekanismer styrs av svaga interaktioner som, flera tillsammans, skapar igenkänning och stringens. Tack vare att de enskilda interaktionerna är svaga skapas samtidigt en dynamik och förmåga för systemen att snabbt anpassa sig till omgivande förhållanden. Detta har samtidigt medfört att de varit har svåra att studera, just på grund av att de är så svaga. Denna avhandling handlar om dessa svaga biomolekylära interaktioner. Den diskuterar vilken roll de har i biokemiska kommunikationer och hur man kan studera dessa. Tonvikten ligger dock på hur man kan utnyttja svagt växelverkande biomolekyler som reagens i analytiska metoder. Som reagens använder man också antikroppar. Dessa proteiner är en viktig del i kroppens immunförsvar och kan på konstgjord väg fås att känna igen de speciella molekyler (antigen) man är intresserad av. Antikropparna används sedan i analyser av exempelvis läkemedel, diagnostik eller i biotekniska processer. I de arbeten som presenteras här har låg-affina antikroppar använts i olika modellsystem. Artikel I visar att svaga interaktioner lämpar sig väl för kromatografisk separation av strukturellt närbesläktade molekyler. Övriga arbeten handlar om hur svaga interaktioner kan tillämpas i biosensorer. I artiklarna II och III utforskas möjligheterna till mätning av verkligt svaga biomolekylinteraktioner. Den dynamik och specificitet som kännetecknar dessa gör att man kan använda dem till att övervaka föränderliga processer. Artiklarna IV och V introducerar den kontinuerliga immunsensorn som har stora möjligheter till att användas i områden där man vill mäta fluktuerande koncentrationer av intressanta molekyler.