John Cowper Powys: Displacements of Voice and Genre

Abstract: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen bygger på närläsningar av två av John Cowper Powys främsta romaner, A Glastonbury Romance (1932) och Porius (1951). Ett av dess mål är att påvisa hur en dialogisk läsning av Powys - dvs. en förståelse av samspelet och växlingarna mellan olika röster, tonfall, stilarter och genrer, faktorer som tillsammans bygger upp romanens språk - kan bidraga till ett mera allmänt erkännande av John Cowper Powys mästerliga behandling av språket och hans lyhördhet för dess nyansrikedom. Powys flödande berättarstil kan liknas vid ett ymnighetshorn. Hans verk innehåller stildrag från olika genrer. Dessa faktorer kan med fördel belysas med hjälp av Mikhail M. Bakhtins teorier om den mångstämmiga romanen i kombination med Roman Jakobsons slutsatser angående den realistiska prosatextens metonymiska karaktär. Mikhail M. Bakhtin poängterade romankonstens dynamiska natur. Han betonade särskilt dess förmåga att införliva ord och uttryck från andra, "främmande" genrer, litterära såväl som icke-litterära; härav romanens mångstämmighet. Ytterst är det författaren som orkestrerar de ingående rösterna och variationerna till en sammanhängande textenhet. Tillsammans med en genomgång av John Cowper Powys litteraturkritiska essäer om bl.a. Dostojevskij, Rabelais, Laurence Sterne och Dorothy Richardson, behandlar introduktionen och Kapitel 1 den teoretiska bakgrunden för textanalyserna i de följande två kapitlen. I Kapitel 2 och Kapitel 3 undersökes olika stilistiska grepp och genre-karakteristiska drag, krönikörernas roll och växelspelet mellan deras röster och de andra romanfigurernas röster. Kapitel 2 behandlar bl.a. polyfonin i A Glastonbury Romance och relationen mellan det symboliska och metaforiska gral-begreppet och raden av metonymiska uttryck som användes för att beteckna det svårgripbara "Mystery of Glastonbury"-begreppet. Huvuddelen av denna avhandling, Kapitel 3, utgöres av en diskussion av Porius, John Cowper Powys mest vittomfattande och invecklade roman. Dess slingrande struktur undersökes tillsammans med iakttagelser angående sambandet mellan tidsflöde och fortlöpande förändringar. Förhållandet mellan skiftningarna i berättelsens språk och tonfall och dess genre-rikedom analyseras ingående. Den proteusartade Myrddin Wyllt innehar en nyckelroll. Med sina olika skepnader förkroppsligar han växlingarna mellan de i berättelsen ingående genrerna och därmed växlingarna i berättarröst.