Early Cardiovascular Changes of Familial Hypertrophic Cardiomyopathy in the Young
Abstract: Popular Abstract in Swedish Populärvetenskaplig sammanfattning Familjär hypertrof kardiomyopati (HCM) är den vanligaste ärftliga hjärtsjukdomen som ärvs autosomalt dominant, dvs. ca 50% risk för varje barn i den drabbade familjen. Tidigare studier har visat hög risk för HCM relaterade tillbud inklusive plötslig hjärtdöd (SCD) under barndomen, med en incidens upp till 10 % under de två första decennierna i livet. Fortfarande är HCM den vanligaste orsaken till plötslig hjärtdöd (Sudden Cardiac Death, SCD) hos unga människor och idrottare, sannolikt till följd av allvarlig arytmi, orsakad av strukturella förändringar i hjärtmuskeln. Sjukdomen HCM medför gradvis förtjockning av vänster kammares hjärtmuskelväggar, och med tiden bildas sjukliga substrat i hjärtat som ökar risken för allvarliga hjärthändelser. På grund av sjukdomens progressiva karaktär, kan den vara svår att hitta i yngre åldrar. Att skilja träningsinducerad från sjukdomsassocierad förtjockning av hjärtmuskelväggarna är ofta mycket svårt i de tidiga faserna av HCM, speciellt i unga år. I modern tid måste vi hantera en ökande befolkning med HCM-genotyp men med normal fenotyp och bättre kunna identifiera de faktorer som indikerar allvarligare sjukdomsprogress, samt förbättra vår förmåga att förutse dessa faktorer i tidigare stadier av sjukdomen. Syftet med dessa studier har varit att med multimodal bild- och funktionsdiagnostik fokusera på tidiga kardiovaskulära förändringar i presymtomatisk fas av HCM hos unga. Studie I visade förändrad diastolisk funktion hos HCM men också hos HCM-risk individer. Vi påvisade även förändrad mikrovaskulär reaktivitet på acetylkolin, vilket tyder på tidigt förekommande endoteldysfunktion, både hos unga presymtomatiska HCM-risk och HCM patienter, mätt med laser Doppler i perifer cirkulation. De mikrovaskulära förändringarna uppvisade samband med påverkad diastolisk hjärtmuskelfunktion. Studie II visade minskade myokardiell perfusion (MP) vid adenosin-provokation i icke-fibrotisk hjärtmuskel hos unga HCM patienter, men inte hos HCM-risk individer eller kontroller, tydande på att mikrovaskulär sjukdom kan vara orsaken till minskad MP. Studie III visade minskad regional genomblödning i förtjockad jämfört med icke- förtjockad hjärtmuskel och ännu lägre genomblödning i områden med fibrotisk och förtjockad hjärtmuskel hos unga HCM patienter. Adenosin-inducerad stress visade att hypoperfunderade områden var större än områden med LGE (fibros), indikerande att hypoperfusion kan vara en känsligare markör för att identifiera sjuk hjärtmuskel vid HCM. Studie IV påvisade förändrade nivåer av cirkulerande biomarkörer vilka återspeglar remodellering av hjärtmuskeln, microfibros, vaskulära förändringar och endotel påverkan även i ett tidigt skede av HCM hos unga. Studie V visade att en 2-parameter kombination av 12-avlednings A-EKG var betydligt mer känsligt och mer specifikt jämfört med åldersspecifika, konventionella EKG-kriterier för detektion av MYBPC3-HCM och att särskilja dessa patienter från friska kontroller samt ungdomsatleter.
CLICK HERE TO DOWNLOAD THE WHOLE DISSERTATION. (in PDF format)